Grattis Finland...

Visst. Så klev då Tanja Poutiainen in för att försöka plocka den enda medalj Finland kanske hade chans på i detta alpina mästerskap. Och visst. Absolut. Brons. Grattis Finland.
Så nu är vi där igen. Nu har våra grannar gått om, nu ligger vi sist. Kanske ska peta in Danmark och Island i detta nordiska mästerskap också...
Usch... Känner att jag börjar bli så fruktansvärt destruktiv i mitt tänk, men detta alpina VM, som ju skulle ge oss ett knippe svenska världsmästare, har egentligen inte en enda ordentlig svensk medaljchans kvar... Herrarnas storslalom? Knappast. Damernas slalom? Inte speciellt troligt. Herrarnas slalom? Efter den säsong som hittills varit...? Nej, nya tag i helgen, då börjar skidskyttet!

Norge
1 0 1

Finland
0 0 1

Sverige
0 0 0

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, kombination
Aksel Lund Svindal - brons, super-G

Finland
Tanja Poutiainen - brons, storslalom

Grattis Norge II

Nej, det blir nog ingen medalj för Anja den här gången. Jag slapp se kombinationen, men jag lyckades parera dagens schema för att hinna se henne köra störtlopp...tyvärr... Eller tyvärr och tyvärr. Hon var ju med, riktigt bra, fram till att en dundermiss kostade hennes fina försprång på drygt fem tiondelar efter andra mellantiden. Så kan det gå.
Och givetvis var Aksel ende man att klara av den svåra slalombanan i herrarnas kombination tillräckligt bra för att slå en okänd fransman som låg 22 efter störtloppet, och som alltså slutade tvåa.

Sverige kommer igen i skidskyttet!

Norge
1 0 1

Finland
0 0 0

Sverige
0 0 0


Norge
Aksel Lund Svindal - guld, kombination
Aksel Lund Svindal - brons, super-G

Grattis Norge...

Så blev det då så att Norge plockade den första nordiska medaljen i det alpina VM:et. Ett till synes givet silver blev dock "bara" ett brons för Aksel Lund Svindal efter att italienaren Peter Fill störtat i mål precis före Svindal in på andraplatsen.
Men men. Norge leder...

Norge
0 0 1

Finland
0 0 0

Sverige
0 0 0

Norge
Aksel Lund Svindal - brons, super-G

Medaljkampen

Nu gäller det inte att bli bäst i världen. Nu gäller det att bli bäst i Norden! Nu ska Sverige ta tillbaka sin rättmätiga plats som Nordens främsta idrottsnation.

I somras blev Sverige omsprungna av både Norge och Finland i den olympiska medaljligan. Lilla Sverige, som varit så uppseendeväckande bra på att plocka idrottsmedaljer trots sin storlek (som det alltid har hetat) blev helt plöstligt avklädda av ännu mindre Norge och Finland. Det är en sak att Sverige inte är bäst i världen hela tiden, det är svårt att kräva utan att göra sig själv till åtlöje. Men att vara bäst i Norden, det är banne mig inget annat än ett rätt och riktigt krav!

Därför inleds nu på den här bloggen den nordiska medaljkampen! 

Efter tre VM, ett utför, ett slätt och ett med gevär, ska Sverige banne mig ha besegrat sina östra och västra grannar! Så är det bara, så måste det bli!

Jag hade ju verkligen hoppats på att redan få plita ner en första, ja kanske till och med två, medaljer för Sverige mot Finlands och Norges noll. Men si, så gick det inte. Efter att fem av de första tolv kört ur i den uppenbart svåra super-g-banan, började man så smått ana att det inte skulle räcka att vara svensk för att vinna detta. Och som ett brev på posten, körde Lindell-Vikarby in som sjua och Anja inte alls. 

Ingen norska eller finländska på pallen heller, det är i alla fall alltid något...

Sverige Finland Norge

0 0 0 0 0 0 0 0 0

Äntligen!

Äntligen!!!
Äntligen får vi kalla oss världsmästare i en "större" sport igen! Efter ett ack så magert 2008, så känns det ju så härligt att Sverige igår krossade ryssen och tog VM-guld, i...bandy!
Nej, jag är inte ironisk. Låt vara att det hade klassats som tidernas skräll om Sverige inte tagit minst silver i detta mästerskap, och låt vara att det enda som stått mellan Sverige och ett VM-guld de senaste tre åren varit just Rysslan. Det spelar liksom ingen roll. Efter att Småkronorna förlorat sitt "givna" VM-guld strax efter nyår, efter att en Tina Törner i ledning i världens tuffaste rally snöpligt diskats pga missade kontroller strax därefter, och med Idrottsgalan (där det drevs kraftigt med det misslyckade 2008) färskt i minne, började det kännas som att 2009 redan höll på att glida ifrån svenska idrottare. Just därför är det så skönt att konstatera att Sverige får kalla sig världsmästare i en sport som faktiskt drar medialt intresse från (åtminstone delar av) hela världen. Låt oss nu sannerligen hoppas att våra skidåkare levererar som aldrig förr!

Personligen tror jag att en svensk medaljskörd efter alla skidmästerskap som staplas på varandra i februari skulle kunna se ut så här:
Anja Pärson - 1 guld (störtlopp), 1 silver (super-G), 1 brons (komb)
Emil Jönsson 1 guld (sprint)
Stafettlaget längd - 1 guld (herrar)
Johan Olsson - 1 brons (15 km)
Charlotte Kalla - 1 guld (skiathlon) 1 brons (någon annan disciplin)
Stafettlaget sprint - 1 silver (herrar)
Helena Jonsson - 1 silver (någon disciplin)
Stafettlaget skidskytte - 1 brons (damer)
Anna-Carin Olofsson Zidek - 1 brons (någon disciplin)
Björn Ferry - 1 brons (någon disciplin)
...och det skulle väl vara okej?

Ingen mer jul...på ett tag

Tusan så trist! Julen är slut, den är borta! Och i år gick det banne mig fortare över än någonsin tidigare! Och då hjälpte jag ändå mina föräldrar att sätta in julgran ungefär en vecka tidigare än normalt. Men det känns ju som att man knappt börjat lyssna på julmusik än... Nej, fy så trist alltså! Ungefär vid den här tidpunkten för ett år sedan åkte jag tillsammans med min blivande fästmö ut till Plantagen som reade ut alla gröna växter för 50 %. Reklamfilmen på tv frågade om hemmet kändes tomt efter allt julpynt...ungefär som nu... Kunde man göra annat än åka dit?
Och snön lyser som sig bör med sin totala frånvaro. Känner dessutom att jag fått alldeles för lite vinterstudio i mig hittills. Måste bli bättring på den fronten.

Nej, men vart tog julen egentligen vägen?

Coldplay alltså... Makalöst, helt makalöst. Man blir smått matt.

Vänner höjer röster för att jag borde börja resencera filmer här. Varför inte? Bryr sig nån, tro? Rensade lite i DVD-samlingen i kväll. Gjorde faktiskt något som jag aldrig gjort förr härom dagen, köpte en film för att den var billig. Har vid flera tillfällen tidigare övertygat mig själv om att jag verkligen inte vill ha den, trots dess flashiga yttre. Men så till sist bedrog snålheten visheten...eller vad man ska säga...

Ja, det var tusan...

Film i jul

Har under en koncentrerad period sett tre filmer, som alla kräver att omnämnas.

Saw!
Vilken makalöst smart film! Kunde inte i min vildaste fantasi begripa hur denna serie kunnat bli så populär att antalet uppföljare nu är uppe i fyra. Den ena dessutom med den mer smaklösa omslagsbilden än den andra...
Men den första serien, från 2004, är i sanning en av de absolut smartaste jag sett i genren! Rekommenderas varmt till alla. Rykten och omdömmen vill mena att uppföljarna alla slagit in på en mer splatter- och äckelbetonad väg, och om dessa säger jag heller inget. Har inte sett någon. Och det är ju egentligen givet. Med en sådan start är samtliga uppföljare dömda att misslyckas, åratal innan de börjar skrivas...

Nyckeln till Frihet!
Har faktiskt aldrig koncentrerat sett hela rakt igenom. Har vid flera tillfällen slagit på tv:n och sett fragment av den, givetvis utan att kunna förstå varför den i sex år legat tvåa på IMBD över tidernas bästa filmer. Men det är nästan så jag resignerar. Den är fantastisk. I mycket, mycket hård konkurrens med fängelsefilmer som Flykten från Alcatraz och Den Grön Milen måste denna trots allt ses som snäppet vassare. Vet inte om jag skulle lista den som tvåa på tidigare nämnd lista (innan den måste t.ex. samtliga filmer i Gudfadern-trilogin in), men det förtar inte på något sätt det magiska i att bänka och låta sig helt och hållet svepas med i en makalöst välgjord film som verkligen fänglsar!

Mamma Mia!
Vet att jag en gång i tiden totalsågade Moulin Rouge. Och om Mamma Mia nu är det största som hänt inom musikalfilm-genren sedan dess, så är det en minst lika usel historia! Får man slänga ihop vad för skitmanus som helst, bara för att ha en ursäkt att återuppliva en bunt briljanta sånger? Varför i hela friden måste Meryl Streep och hennes galna vänninor skrika sig igenom filmen, så fort de inte sjunger? Varför i HELA FRIDEN (!!!), om det nu rör sig om musikal, väljer man en kopiöst illalåtande Pierce Brosnan till en huvudroll, eller den som ett ekskåp svängande Stellan Skarsgård till en annan? Har casting-ansvarig verkligen innerligt och helhjärtat gått in för att hitta en rollbesättning som skulle skämma ut sig och sina släkter totalt vid en live-uppsättning, bara för att visa att vad som helst kan göras på film? Vad handlar det om...