Sim-VM

Ett sim-VM har passerat. Egentligen en ganska så stor milstolpe detta sportår. Det var ju på förhand ett av två större mästerskap under sommaren där Sverige hade fina chanser att utöka sin lista av världsmästare.
Nu vet vi att det knappast blir något guld i friidrotts-VM, ja säkerligen inte ens medalj. Det svenska friidrottslandslaget har haft en sällsam otur med skador. I stort sett alla etablerade toppnamn är borta från turneringen eller dras med skador eller sjukdomar inför densamma. Klüft, Kallur och Olsson är definitivt borta. Thörnblad och Arvidsson kämpar på för att komma tillbaka i tid efter skador. Igår kom nyheten att Musse ligger nedbäddad sjuk, som grädde på moset efter hans vurpa på DN-galan i förra veckan då han skaffade sig otäcka sår på ena benet. Den ende som tycks vara utan bekymmer är Johan Wissman. Och visst, det kan väl vara gott nog. Men i Wissmans fall handlar det ju inte om medaljer, utan om hedersamma insatser i form av personliga rekord och kanske en finalplats. Det sägs vara glädjande att Emma Green äntligen är tillbaka efter ett hopp på 1.96 på DN-galan. Men vad hjälper det när Blanka Vlasiv och Ariane Friedrich för tillfället för en jämn kamp på höjder en bra bit över två meter?

Nåja, sim-VM var det. Det ska ju glädjande sägas att vi faktiskt får utöka listan med åtminstone ett guld. Sara Sjöström, yngst i den svenska truppen, slog världsrekord två gånger om och tog alltså guld på 100 m fjäril. Det var en medalj som kom tidigt på mästerskapet, och som la grunden till högre förväntningar. Och visst SKULLE det ha varit ett guld till! Vi ska absolut inte gräva ner oss i medaljmissar, när vi trots allt egentligen fick bästa tänkbara utdelning. Men visst kändes det så ruggigt snopet när Therese Alshammar, efter att ha krossat världsrekordet i semifinalen på 50 m fjäril, bara mäktade med en fjärdeplats i finalen, på en tid över en halv sekund långsammare än semifinalen. Ett mysterium.
Alshammar fick sin revansch när hon på OS-distansen 50 m fritt tog ett mycket imponerande silver, och därmed fullbordade Sveriges medaljskörd. Ett guld, av truppens yngsta, och ett silver, av truppens äldsta. Det var tjejerna som gjorde det.
Och vi måste prata lite mer om Therese Alshammar. Hon känns nästan lite bortglömd. Pratar vi stora svenska idrottsstjärnor på damsidan handlar det ofta om Annika Sörenstam, Magdalena Forsberg, Pernilla Wiberg, Anja Pärson och Carolina Klüft. Men Alshammars medaljsamling från långbanemästerskap är minst sagt respektingivande. I VM: ett guld, fyra silver, ett brons. I EM: åtta guld, sju silver, två brons. I OS: två silver, ett brons. Lägg därtill 24 guld, åtta silver och fem brons i kortbanemästerskap. Alshammar förtjänar helt klart en plats bland de största idrottskvinnorna någonsin i Sverige.

Det går så rackarns trögt för ÖSK. Efter det sumprunkiga dubbelmötet med Häcken, där Örebro bara mäktade med att ta en poäng, fortsatte eländet i måndags hemma mot Allsvenskans absoluta bottengäng. Trots, vad jag har förstått, stort spelövertag för Örebro gjorde man inte ett enda mål. Istället fick man hjälp av Örgrytespelarna. Ståtliga självmål ledde både till 1-0 för ÖSK och mot slutet av matchen till 2-2. Däremellan hade John Alvbåge haft sina sämsta minuter på mycket länge och i hög grad orsakat både 1-1 och 1-2 med sina dåligt tajmade ingripanden. 2-2, alltså. HEMMA mot ÖRGRYTE! Det känns ju väldigt nära till hands att säga att ett lag som inte tar full pott hemma mot seriens bottenlag, själva med stor sannolikhet kommer att apsirera på den platsen. Inte vill man bli så dramatiskt negativ, men just nu känns det för trist, alltså.
Här näst väntar Helsingborg borta. Det känns ju föga troligt att ÖSK kommer att lyckas få med sig poäng borta mot serieledarna med detta i åtanke.

Kan inte låta bli att skriva några rader om Zlatan. Han har ju alltså sedan sist nu blivit helt klar för Barcelona. Igår höll han sin första presskonferens sedan klubbytet. Han jämförde bl. a. Barcelonas och Inters spelarelvor och menade på att Barcelona har bättre spelare på varenda position. Intressant med tanke på jämförelser som gjorts nyligen i denna blogg.

Så får vi alltså äntligen fylla på listan! Det var ett tag sedan sist. Heja Sverige!

Den svenska återupprättelsen '09
VM-guld - bandy (herrar)
VM-guld - Helena Jonsson (jaktstart)
VM-guld - Sara Sjöström (100 m fjäril)
EM-guld - Johan Wissman (inomhus)
EM-guld - Johanna Mattson (59 kilosklassen)
EM-guld - Anders Gustafsson (K1 1000 m)
EM-guld - Sofia Paldanius & Josefin Nordlöw (K2 1000 m)
Världscupsegrare - Helena Jonsson
Seger i The Players Championship - Henrik Stenson
Seger i LPGA-mästerskapen - Anna Nordqvist

Svenska övergångar

För en vecka sedan ståtade sportbladet.se med rubriken "Zlatan klar för Barca". Sedan dess har han, inklusive idag, varit "klar" varenda dag, utan att faktiskt bli det. Det måste ju i sig vara något slags rekord i svensk media. Jag hade sannerligen hoppats på att få skriva att det äntligen var klart nu. Dels för att det i så fall är på dagen en vecka sedan det första var klart, dels för att jag själv förmodligen inte kommer att skriva på ett tag. Tar en veckas semester nu, och sticker direkt till Sundsvall efter jobbet för bröllop i helgen.
Jag hade också hoppats på att få plita ner en lista över Sveriges hetaste fotbollsövergångar denna sommar (hittills). Det såg ju, som jag tidigare kommenterat, riktigt dött ut för svenska spelare på marknaden, men så sa det plötsligt bara pang! Nu är svenskar hur heta som helst! Det känns nu avigt, när varken Zlatan är hundraprocentigt klar för Barca, eller Rasmus Elm för Everton. Men vad tusan! På denna blogg har minsann gjorts aviga listor förr! Så varför inte...

Sveriges 7 hetaste övergångar sommaren '09 (hittills):

7. Sven-Göran Eriksson till Notts Co.
Han måste bara med. Svennis ska banne mig alltid överraska. Är det inte som första utländska tränare för det engelska landslaget så är det som bespottad comebackande klubbtränare i England, eller som totalt otippad landslagstränare för Mexiko. Men frågan är om inte detta smäller värst. Svennis ska bli fotbollsdirektör för världens äldsta klubb, Notts Co i den engelska fjärdedivisionen. Jag tror att lagets egna fans säger det bäst när de säger att de inte kan tro att det är sant, och bara går och väntar på haken...

6. Olof Mellberg till Olympiakos
Olof var enligt en enig expertis på väg utför och nerför när han överraskande skrev på för Juventus. Där spelade han Serie A-fotboll och CL-fotboll som om han aldrig gjort annat och fick ett rejält uppsving. Suget efter mer CL-spel gjorde sedan att han inte kunde säga nej när en av Greklands största klubbar hörde av sig, i samma veva som Juventus fått tillbaka sin förlorade son, Cannavaro. "Tack och hej", tänkte Mellberg, "jag kan minsann spela CL ohotat någon annanstans." Så drog han till Grekland. Mellberg är en av få spelare som varit med på hela den fantastiska landslagsresan under 2000-talet, nu ska vår störste back under detta decennium varva ner med Champions League i Olympiakos.

5. Pontus Wernbloom till AZ Alkmaar
I Pontus har Sverige äntligen hittat en fullvärdig ersättare till Tobias Linderoth, som numera är skadedrabbad på heltid. Därför är hans övergång till de holländska mästarna stor. Här ska Pontus spela sig varm i kläderna, för att kunna ta nästa steg på väg mot att bli en av svensk landslagsfotbolls mest betydelsefulla spelare under lång tid framöver.

4. Mattias Bjärsmyr till Panathinaikos
Ena halvan av det spelskickliga mittbackspar som det svenska U21-landslaget ståtade med i sommarens EM. Går allt så bra som det kan göra, så har Sverige snart sitt mest spelskickliga mittbackspar någonsin etablerat i landslaget.

3. Rasmus Elm till Everton
Ja. Detta är ju inte på långa vägar klart. Ganska långt ifrån, har man förstått. Men skulle det bli klart, så är det en riktigt stor övergång. Everton tillhör skiktet precis under topp 4 i Premier League. Rasmus Elm är kanske den störste mittfältstalang Sverige fått fram sedan Tomas Brolin. Att se honom hålla till i toppenskiktet av Premier League (som numera är så utfattigt på svenskar) i några år framöver, tror jag de allra flesta kan stå ut med. Rasmus Elm kommer att bära det svenska landslaget på sina axlar i många år framöver. Han bör få spela på de största scenerna. Låt oss hoppas att Kalmars famlande misslyckande i Champions League-kvalet får honom att vilja sticka illa kvickt.

2. Marcus Berg till Hamburg
Så blev i alla fall denna utdragna historia klar. U21-EM:s skyttekung, det svenska landslagets blivande skyttekung och Zlatans lekkamrat under början på nästa decennium fick så lämna Groningen för en annan klubb än AZ Alkmaar. Att gå till en annan klubb i Holland var aldrig aktuellt, nu får han mäta sina krafter med konkurrenter i ett tyskt topplag. Måtte det gå bättre för Berg än för Rosenberg. Kanske hade jag egentligen viljat ranka Rasmus Elms övergång högre, men det faktum att summan som Hamburg betalar för Berg, runt 120 miljoner kronor, är den fjärde dyraste övergången i svensk historia, gör att det är svårt att placera Berg lägre på den här listan. Han kan ju knappast placeras högre...

1. Zlatan Ibrahimovic till Barcelona
...för här finns ju Zlatan. Detta är inte heller klart. Men "när" (som alla envisas med att säga) det blir det, så är det den absolut största övergången i svensk fotbollshistoria! Ekonomiskt, sportsligt, prestigemässigt, ja helt enkelt alla kategorier!

Vore ju kul att få se denna lista slå in helt...

Det går inte att låta bli att tycka lite synd om redaktionen på Sportmagasinet. De har minsann drabbats av en rejäl dos av taskig tajming.
Det började redan i förra numret, där man hade ett stort reportage om Rafael Nadal. Det var, enligt reportaget, givetvis tänkt som ett led i att måla upp Rafael som den oslagbare, med en rejäl chans att kamma hem alla fyra Grand Slam-titlarna under året. Inte nog med att Rafael först åkte ut mot Robin i Franska Öppna, han blev dessutom skadad inför Wimbledon. Total flopp.
I det nyutkomna numret görs en reportage-serie om de tre största svenska hoppen inför friidrotts-VM i Berlin. Ett av dem är Carolina Klüft, som ju dragit sig ur på grund av skada. Flopp.
Men det är ändå inte det värsta. I numret finns också ett stort reportage om det jamaicanska sprintundret. Idag går det att läsa på sportbladet.se att fem jamaicanska sprinters åkt dit i dopningskontroll.
Taskig tajming är ju banne mig bara förnamnet!

Ta er i häcken, ÖSK

Kände mig inför gårdagens match mot Häcken lite nedslagen eftersom jag skulle missa den. Men så här i efterhand är jag mer än lovligt tacksam över att ha sluppit sitta där och våndas. 1-3 i häcken för ÖSK. Fy tusan vilken himla skitmatch! Tror det var i NA jag läste att ÖSK historiskt sett haft svårt att få till det i matcher där man har haft chansen att haka på toppen . Där ser vi att laget inte har utvecklats över huvudtaget. Tusan, alltså! Hemmamatch mot en nykomling SKA vara tre poäng, inget snack! Det är bara för ÖSK att tacka sin lyckliga stjärna för att inget av lagen bakom närmade sig speciellt mycket. Ja, förutom just Häcken då. Men efter två raka förluster mot stjärtlaget finns det inte på kartan att Örebro åker ner till Göteborg och får stryk en tredje gång. Det finns inte! Allt annat än tre poäng är ur ett sportsligt perspektiv en sanslös katastrof. En total missräkning. Och en skandalöst värdelös insats av "nya, roliga, spelande" Örebro. Ut nu med blyklumpen Olsen. Han har banne mig fått sina chanser! Snubbelmål har räddat honom vid ett par tillfällen, men nu får det räcka. Rapporter från matchen igår säger att han i fria nicklägen snarare nickade bollen bort från motståndarmålet än mot det. Ta bort Träben, alltså! Bort med han! Kasta för tusan in vad som helst. Det KAN helt enkelt inte bli sämre. Måtte Porokara orka hålla formen igång, lagom för att sporra igång övriga gänget också. Ta bort Astvald, sluta upp med att låtsas som att det faktiskt finns ett offensivt alternativ till Bassombeng! Det MÅSTE bli seger på Hisingen!

Fy för den sure alltså...
Vilket upplägg det ändå var!!! Häng på toppen, och dubbelmöte med en av nykomlingarna. Man blir ju less...

Tänkte skriva några rader om Söderlings vinst i Swedish Open i Båstad. Det ska ju sägas att det sannerligen är imponerande att han till slut lyckades göra det som väldigt många förväntade sig av honom, att vinna. Trots den hysteriska form han tycks vara i så är det givetvis inget som är lätt att åstadkomma. Själv sa han att han inte skulle byta sin nyvunna titel mot en Grand Slam. Men jag hoppas sannerligen han skojade. En ATP- turnering som bjuder på semifinalmotstånd i form av Andreas Vinciguerra måste betraktas som en första klassens plojturnering. Sannerligen ett bevis på att det knappast är för den goda tennisen eller den prestigefyllda pokalen som Båstad flera gånger röstats fram som favoritturnering av tennisspelarna själva. Nej, det är helt enkelt svenska flickor och Pepes Bodega som lockar spanjorer och argentinare. Skön semester. Men visst, grattis Söderling.

Kände mig på sånt här humör idag.

Inter vs Barcelona

Det verkar ju verkligen som att det är sant, då. Eller, ja, jag kan erkänna. Jag baserar det ännu bara helt på det Sportbladet skriver. Men nu vill man ju så makalöst gärna att det faktiskt ska bli en övergång! Zlatan i världens bästa klubblag är ju trots allt rätt ball.
Och på tal om vad jag skrivit tidigare, att Inters trupp inte är i närheten av att ha någon mer spelare i toppklass som kan hjälpa klubben till en CL-titel, snacka om att uppbyte för den gode Ibra...
Har roat mig (är så extremt lite att göra på jobbet) med att jämföra Inters absolut bästa elva, med Eto'o i laget, med en potentiell Barca-elva med Zlatan i:

Målvakt
Inter - Julio Cesar
Barcelona - Victor Valdes
Kanske hugget som stucket här. Julio Cesar innehar förvisso målvaktsposten också i det brasilianska landslaget. Men de båda håller väl till i skiktet under de absolut bästa.

Högerback
Inter - Douglas Maicon
Barcelona - Dani Alves
Här har Inter en av de spelare som faktiskt kommer riktigt nära att vara en sån där klasspelare som Inter behöver. Fick rikligt med speltid i det brasilianska landslaget under Fed Cup. Men då är han ändå slagen av Barcelonas Dani Alves. Absolut världsklass. Det första tydliga uppbytet för Zlatan.

Mittback
Inter - Marco Materazzi
Barcelona - Carles Puyol
Materazzi vann VM '06, starkt bidragandes till segern i finalen med kvitteringsmålet på nick mot Frankrike. Puyol är dock en färskare mästare (EM '08) och dessutom fem år yngre. Även om Puyol nu kanske kan sägas vara på nedgång, så passerade Materazzi zenit just i och med VM i Tyskland 2006. Klart uppbyte!

Mittback
Inter - Ivan Cordoba
Barcelona - Rafael Marquez
Två sydamerikaner. Cordoba från Colombia, Marquez från Mexiko. Båda två superstjärnor i sina hemland. Båda med enorm rutin, från landslag och från lång tid i sina respektive klubblag. Här får Marquez ålder spela en avgörande roll, han är tre år yngre och det får därför ses som ett uppbyte för Zlatan.

Vänsterback
Inter - Davide Santon
Barcelona - Maxwell
Intressant jämförelse här, då Maxwell precis gått till Barcelona på grund av att just Santon höll honom på bänken i Inter. Santon är dock en ung liten pojkvasker, och Maxwells rutin och ålder får i det här fallet därför väga tyngre. Märkligt nog blir ju detta inget byte för Zlatan.

Mittfält
Inter - Patrick Vieira
Barcelona - Yaya Touré
Makalös rutin i Vieria, som vunnit både VM och EM. Men liksom de flesta startaktuella Interspelare har även Vieira passerat zenit, är en bit över 30 och bidrar knappast längre med den klass som krävs t.ex. för en CL-titel. Lillebror Touré är desto yngre, och har fortfarande sina bästa fotbollsår framför sig. Knappt uppbyte för Zlatan.

Inter - Esteban Cambiasso
Barcelona - Xavi Hernandes
Xavi har fotbollsvärldens klokaste hjärna och känsligaste fötter. Världens bäste mittfältare den gångna säsongen. Cambiasso är en makalöst klok fotbollsspelare, men ändå inte i närheten av Xavis kapacitet. Enormt uppbyte för Zlatan.

Inter - Dejan Stankovic
Barcelona - Andres Iniesta
Inter har, under Zlatans år i klubben, hela tiden saknat ett offensivt bollplank åt Zlatan av riktigt hög klass. Stankovic har sina begränsningar. Iniesta har knappt någon. Uppbyte!

Anfall
Inter - Mario Balotelli
Barcelona - Leo Messi
Kan tyckas orättvist att jämföra världens bäste med en spelare som inte ännu är i närheten av sin maxkapacitet. Men så blir det ju. Balotelli gjorde i stort sett ingen glad under U21-EM tidigare i somras. Messi är ständigt glad, och världens bäste. Det ultimata uppbytet!

Inter - Samuel Eto'o
Barcelona - Zlatan Ibrahimovic
Det är ju Eto'o som Zlatan ska ersätta. Genom åren måste man ge Eto'o att han varit en giftigare avslutare i straffområdet. Men i Zlatan får Barcelona inte bara mål, man får en lirare som kommer att höja underhållningsvärdet på Camp Nou, och som kommer att älska att leka runt med sin nya omgivning.
Messi-Zlatan-Henry. Det måste ses som den ultimata anfallskedjan. Eto'o måste dock ses som en klar klasspelare!

Inter - Diego Milito
Barcelona - Thierry Henry
Milito köptes in inför kommande säsong, säkerligen tänkt som en målspruta för Zlatan att servera bollar till. Nu får snarare Milito tampas med Eto'o om att sätta bollarna. Henry har fortfarande mycket att ge! Hade en riktigt fin säsong senast, efter en ganska tung förstasäsong i klubben. Uppbyte här också.

Så vad ger detta, om vi fortsätter att prata spelare med klass och kapacitet att föra sitt lag till CL-seger (det är ju enligt Zlatan själv, en stor anledning till klubbyte)?

Inter:
Douglas Maicon
Samuel Eto'o

Barcelona:
Dani Alves
Carles Puyol
Xavi Hernandes
Andres Iniesta
Leo Messi
Zlatan Ibrahimovic

Det är klar. José Mourinho ska givetvis inte glömmas bort. Där kan vi snacka om en tränare nog med rutin för att ta sitt lag till vilken titel som helst. Många trodde ju också att just det var den sista pusselbiten som saknades för Inter. När Mou för ett år sedan tog över, då skulle det minsann bli andra bullar. Med facit i hand blev det precis samma slags bullar som till slut tvingade bort Mancini. Och det ska nu bli makalöst intressant att se vad Mou kan göra med ett Inter utan Zlatan. Vi har ju sett förr att lag som bygger sin storhet kring en enda spelare, växer samman och blir minst lika bra när denne spelare försvunnit. Kanske är Mou exakt rätt tränare i exakt rätt tid för Inter.
Om Pep Guardiola behöver inte sägas så mycket mer än att han, redan efter sitt debutår som tränare för Barcelona, skapat svårslagen historia. Det känns märkligt att säga att Zlatan byter upp sig vad beträffar tränare, men det går bevisligen inte heller att kalla det för ett nerbyte.
Trist om allt fallerar nu så här på sluttampen, för övrigt.

Det svenska friidrottsmörkret är verkligen totalt inför VM. Senast i raden att hoppa av är nu givetvis den enda kvarvarande chans till guld som Sverige hade, Susanna Kallur. Någon kommer att behöva överraska och överträffa sin egen förmåga å det grövsta, för att Sverige ska kunna bärga mer än absolut max ett silver i detta VM.
Och det är ju knappast så att svensk simning rider på någon framfångsvåg heller. OS förra sommaren blev ju en total missräkning, där två av våra största guldhopp, alla kategorier, inte var i närheten ens av medalj. Jag skrev nyss att enda svenska chansen till guld är nog Alshammar på 50 fjäril. Jag vet inte om det är den uppgivna känslan inför friidrotts-VM som smittar av sig, men jag tror banne mig nog inte ens på det heller.

Kanske kan det dock bli ett EM-guld till, innan sommaren är över. Snart spelar det svenska damlandslaget i fotboll EM i Finland. Man gör det, som så ofta förr, som en av favoriterna. Många gånger har det känts som ett märkligt och obefogat epitet. Men det skulle faktiskt kunna vara något på gång nu. Laget har nio raka utan förlust. Denna svit innefattar segrar mot bl.a. Brasilien, Tyskland, USA och Norge. Kan laget nu bara skärpa sig även i ett stort slutspel, så tycks ju alla möjligheter finnas för god framgång. Kanske det bl.a. är dags för att göra sig av med det gamla premiärmatchspöket...?

I väntans tider

Jag hade tänkt skriva om Lucio. Om att det äntligen rasslat till rejält i Inters inkorg. Om att det är en mycket bra värvning av en av världens bästa mittbackar, kapten i världens bästa landslag, gammal världsmästare och nybliven Fed Cup-mästare. Om att det var precis en sådan sorts värvning som både Zlatan och Mourinho måste ha myst åt. Även om Lucio inte direkt bidrar till att sänka Inters redan höga medelålder, så är det ändå en CL-värvning av klass. Och 31 år är ju ingen ålder för en back.
Jag hade tänkt skriva om Maxwell. Om vad som säkert måste ha känts som ett dråpslag för Zlatan, att hans uttalat bäste vän i laget blivit klar för Barcelona, som Zlatan själv varit på väg till av och från under i stort sett hela sommaren.
Men just nu finns all anledning att istället skriva om just Zlatan! För det ser ju onekligen ut som att han kommer att kunna återförenas med sin bäste vän förr än någon hade anat. Här sitter man verkligen i väntans tider. När jag rutinmässigt nu på morgonen, efter att ha avhandlat mailskörden, gick till Sportbladets hemsida möttes jag av rubriken att Zlatan är klar för Barca. Detta enligt spanska tidningar, som menar att en enorm bytesaffär är på g, där Inter får Eto'o och Hleb (och ytterligare 440 miljoner(!)) för Zlatan. Om detta nu verkligen är så, ja men då är det ju faktiskt lite småhäftigt. Världens just nu överlägset bästa klubblag, regerande spanska ligamästare, regerande spanska cupmästare och regerande CL-mästare, tycks ha valt en svensk till förstärkning inför kommande säsong. Väntar nu otåligt på fler uppgifter som kan bekräfta detta.

Så här skrev jag i höstas, efter att Kalmar vunnit allsvenskan:
"Kalmar vann, alltså. (...) Måste ändå sägas att jag tyckte lite bättre om Elfsborgs serieseger för två år sedan, helt enkelt eftersom det känns som ett lag med så mycket större potential än Kalmar. Elfsborg har egen arena, (...) och började så smått bygga en internationell rutin med sitt CL-kval (inget klubblag i världens skulle ha slagit ut Valencia där och då). Synd och skam att de inte fått chansen igen sedan dess, Elfsborg är Sveriges biljett ut i Europa! (...) Kalmar har ingen egen arena, och planer på att bygga en verkar ju inte heller finnas. Om inte Kalmar åker ut med dunder och brak i CL-kvalets andra runda, så gör de det smått otroligt bra! Kalmar har helt enkelt ingen framtid..."
I onsdags klev Kalmar in i CL-kvalet för att försvara de svenska färgerna. Det talades vitt och brett om Rasmus Elm, Sveriges största talang just nu, och om Nanne Bergstrand, med sin värdefulla rutin från äventyret med Helsingborg. Men Kalmar lämnade Ungern och mötet med Debrecen (ett lag som Elfsborg slog ut i sitt CL-kval 2007) som ganska så rejäla förlorare. Man höll länge 0-0, men orkade till slut inte stå emot trycket och släppte in två dyrbara mål i slutet. 0-2. Tack för kaffet. Nu krävs totalfotboll i returen, med glatt anfall och en makalös försvarsinsats för att laget ska kunna kravla sig vidare åtminstone en kvalrunda.
I går klev Helsingborg och Elfsborg in i Europa League-kvalet för att försvara de svenska färgerna. Elfsborg spelade ut hemma mot ungerska Haladás besegrades med 3-0, det kunde ha varit det dubbla. Och Helsingborg bortaslog georgiska Zestafoni med 2-1. Båda lagen la därmed en god grund för avancemang. Må så vara att dessa båda klubbars motstånd var marginellt sämre än det Kalmar stötte på, men i alla fall:
I rest my case...'nuff said...

Idag inleds sim-VM. Det finns förmodligen en enda chans till svenskt guld, och det är Alshammar på 50 fjäril. Låtom oss hoppas...

Silly season & ÖSK

Det är sedan länge sommaruppehåll i de stora, starka ligorna i Europa, de som betyder något... Hiskeliga summor läggs upp för världsspelare efter världsspelare. Om förra sommaren bjöd på en relativt blek silly season, så har årets varit den raka motsatsen. Redan har namnkunniga spelare som Cristiano Ronaldo, Kaká, Tevez, Benzema och Owen flyttat på sig. Nu sägs också Adebayor vara på väg bort, och ständiga rykten surrar givetvis kring både Zlatan och Ribéry.
Finns det något lag att lyfta fram hittills under sommaren, förutom givna Real Madrid som lagt 2 miljarder på Ronaldo, Kaká och Benzema, så är det Manchester City. Laget hade redan en riktigt stark forwarduppsättning (Robinho, Jô, Roque Santa Cruz, Bellamy) när man idag defenitivt signade Tevez. Som om nu inte detta vore nog verkar även Arsenals Emmanuel Adebayor vara på stark ingång till City. Det hade givetvis varit roligare om man kunde skriva att det var ett faktum, men så är tyvärr inte fallet än. Men det känns onekligen riktigt hett, liksom hela Manchester City. Alla som vill möta ett anfall bestående av Tevez och Adebayor på topp, med Robinho som släpande forward, räcker upp en hand...

För svensk del känns det väl så där lagom upphetsande. Kanske är det mest glädjande hittills Mattias Bjärsmyrs övergång till Panathinaikos? Eller möjligtvis Mellbergs flytt till Olympiakos? Grekland ser ut att bli den svenska fotbollens nya Holland. Och på tal om Holland, där är det minsann trögsålt. Det känns rimligtvis som att de flesta större europeiska klubbar med självaktning bör ha funderat över Marcus Berg, åtminstone någon gång under den senaste månaden. Men från Groningen rapporteras nu total stiltje. Och att ingen klubb rycker skjortan av Rasmus Elm, det är banne mig en riktig gåta det.
Och hur går det egentligen med Zlatan. Det verkar ju uppenbarligen som att han till slut blir kvar i Inter. Ett Inter, som inte på något sätt stärkt sina chanser att vinna den så hett eftertraktade Champions League. Så hur de (om det nu blir så) lyckats locka Zlatan kvar i laget, det är banne mig ännu en riktig gåta. Denna totala brist på ambition, och märkliga ovilja att blanda sig i stora transfers, så länge det inte gäller egna spelare bort från klubben, är häpnadsväckande. Det känns som att Inter sysslat med konstgjort andning i ett par säsonger nu. En Zlatan räcker för att vinna ett Serie A på dekis. Men för att vinna CL krävs åtminstone ett par spelare till av samma kaliber. Inter är inte i närheten av att kunna mönstra ens EN sådan spelare till. Att Zlatan därför stannar, är i så fall bara att beklaga. Mourinho sa det själv, att laget inte alls ser ut som han hade hoppats.
Tänk vad makalöst kul det hade varit att se honom i United. Och när man tänker på det, varför inte? United har sålt både Ronaldo och Tevez, och har helt plötsligt tappat stora av det monsteranfall som skrämt skiten ur konkurrenter i två säsonger. Nu är det lillebror City som skräms istället, åtminstone på förhand. Ferguson hävdar att det minsann är sluthandlat, men jag undrar om han verkligen kommer att kunna stå för det uttalandet. Om ekonomin över huvudtaget inte spelade in, är jag rätt säker på att de flesta storklubbarna skulle byta Ronaldo mot Zlatan rakt av. Ett naivt sätt att tänka måhända, men ändå en intressant disskution. Zlatan vore den perfekte ersättaren för United.
Och glöm för all del inte bort Arsenal. Om man nu tappar Adebayor till just City, vem vore då bättre lämpad att ersätta än Zlatan? I Zlatan får Arsenal både en spelande forward och en powerforward, som dessutom gör många mål. Kanske skulle Wenger med ett sådant köp också kunna blidka sina fans, som börjar bli allt tröttare på Arsenals roll bland storklubbarna som talangbank. Zlatan vore den perfekta värvningen för Arsenal.

På hemmaplan har allsvenskan dragit igång efter sommaruppehållet. För Örebros del började det lite försiktigt med 1-1 och en pinne hemma mot stora, stygga AIK (som sätter ära och heder i att bokstavligt talat knäcka benen på så många motståndare som möjligt). Igår sprattlade dock Örebro till ordentligt i bortamötet mot mittenkollegan Trelleborg. Båda lagen på samma poäng och med lika många mål gjorda inför matchen. Trelleborg har alltid haft svårt för Örebro, men nu hade man en makalöst tung svit på 13 raka hemmamatcher utan förlust hemma. Tungt att gå upp mot. Men en het finne och en alltid lika trygg Alvbåge var vad som behövdes för att lämna Vångavallen med en 1-0-seger, och tre sköna, sköna poäng. Segern innebär avancemang till sjätteplats, och nu har Örebro bara de förväntade topplagen IFK Göteborg, Elfsborg, AIK, Helsingborg och Kalmar framför sig. Bara och bara...det är väl tufft så det räcker, i och för sig. Men poängen är en annan, nämligen att Örebro nu ligger högst placerad av de lag som "inte ska vinna Allsvenskan". Inget Trelleborg, Gefle eller Halmstad före. Precis så som det SKA vara, till att börja med. Härnäst väntar BK Häcken, hemma på måndag. Det är ju tragik att man inte kommer kunna vara på plats! Men en (förväntad) seger där, och det börjar se makalöst trevligt ut, på riktigt!