Avgjort

Så är det. Det är avgjort. Den nordiska medaljfajten kommer placeringsmässigt att sluta så som den nu ser ut, oavsett hur det går i morgondagens femmil. Norge är en makabert överlägsen segrare, och Sverige får se sig besegrat också av Finland.
Det fanns fortfarande möjlighet för Sverige att knipa andraplatsen bakom Norge, fram till dess att det stod klart att Charlotte Kalla minsann inte skulle komma att vinna någon tremil idag. Det började lovande, hon såg fräsch och sugen ut och låt en bit in i loppet kring åttondeplats i en tät klunga. Det skulle visa sig vara ungefär så bra som det blev idag, då hon senare åkte i mål som 18:e dam. Efter allt detta uppskrivande om hennes guldchanser i dagens lopp... Äsch äsch äsch!
Skulle nu Anders Södergren mirakulöst lyckas hitta kraft nog att vinna morgondagens femmil imorgon, så är han en outsäglig hjälte, och dessa vintermästerskaps stora svenskkung! Eller ja, det är han väl redan egentligen. Vad har han att tävla mot? David Ekholm och Carl-Johan Bergman är de enda andra svenska herrar som lyckats ta medalj denna vinter, silver de också förvisso. Men det var i stafett. Ett individuellt silver väger tyngre.
Norden blev utan medalj denna näst sista vintermästerskapsdag. Minsann.

Medaljtabellen är alltså helt oförändrar. Hänvisar till föregående inlägg...

Det är ju makalöst

Vid två tillfällen har det körts herrstafetter på längdskidor i världscupen i vinter. Vid båda tillfällena har Sverige slutat tvåa, vid ett av tillfällena dessutom med ett kraftigt reservbetonad lag. Norge har vunnit båda. ALLT ANNAT än en fajt mot Norge om segern idag var ett debacle. ALLT ANNAT än en medalj idag var ett komplett och totalt misslyckande.
Facit? Jo, det mesta var som det brukade. Norge vann guldet, precis som vanligt i herrstafetten, i en spurtuppgörelse som snarare var en kattens lek med råttan från början till slut. Petter Northug gick ut ca 20 sekunder efter Axel Teichmann på sista sträckan. Efter halva första varvet var han ikapp tysken, och bidade sedan sin tid klistrad i Teichmanns rygg, fram till den sista lilla stigningen där han gjorde ett i det närmsta obemärkt ryck och på någon sekund direkt hade 10 meter på tysken, ansedd som en av världens absolut bästa spurtare. Så var det med den spurtuppgörelsen. Tyskland fick alltså nöja med silvret, precis som vanligt i herrstafetten.
Och precis som vanligt i herrstafetter på mästerskap, stod Sverige för en makalöst medioker insats. Det började redan på morgonen med beskedet att Anders Södergren var sjuk och skulle komma att missa stafetten. Mathias Fredriksson kastades in, och där han ändå gjorde ett helt okej lopp hade ändå Anders Södergrens insats förmodligen inneburit medalj. Utgångsläget för samtliga svenskar var hopplöst, utom för den som startade. Daniel Rickardsson började så fint, och låg länge på första varvet med i absoluta täten för att kontrollera skeendet. Men sedan följde en klassisk svensk genomklappning och in till första växlingen låg Daniel dryga minuten efter täten. Tack och adjö för idag.
Grattis Finland till bronset, för övrigt.
Det verkar vara något visst med svenskar och sjukdomar denna vinter. Det alpina landslaget är undantaget som bekräftar regeln, men i skidskyttelandslaget däckades tidigt våra två största hopp på herrsidan av sjukdom. Och i längdskidlandslaget har det varit ännu värre. Både Anna Haag och Britta Norgren gick in i mästerskapet nyss tillfrisknade, och hjälpte förvisso till att plocka bronset i damernas stafett, men det känns rätt givet att det hade blivit silver med dessa båda åkare i samma form som innan sjukdomen. Mats Larsson gick in i sprintstafetten nyss tillfrisknad och gjorde vad han kunde, men inte tillräckligt. Och idag tappade vi alltså stafettlagets ankare och en av femmilens guldkandidater, Anders Södergren. Vad vill detta säga? Det är ju ta mig tusan parodiskt!
Efter att ha haft starka guldförhoppningar på Johan Olsson (15 km), Emil Jönsson (sprint), Emil Jönsson och Mats Larsson (teamsprint) och herrarnas stafett orkar jag banne mig inte längre. Det skrivs vitt och brett om att Kalla nu är favorit på damernas 30 km. Något som rimligtvis borde innebära att hon antingen vaknar upp sjuk imorgon, eller går in i väggen en bit in i loppet...

Norge
9 3 4

Finland
3 0 7

Sverige
1 3 2

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, kombination
Eldar Rönning, Odd-Björn Hjelmeset, Tore Ruud Hofstad, Petter Northug - guld, stafett
Emil Hegle Svendsen, Lars Berger, Halvard Hanevold, Ole Einar Björndalen - guld, stafett
Johan Kjölstad, Ola Vigen Hattestad - guld, sprintstafett
Ola Vigen Hattestad - guld, sprint
Ole Einar Björndalen - guld, sprint
Ole Einar Björndalen - guld, jaktstart
Ole Einar Björndalen - guld, distans
Petter Northug - guld, 30 km dubbeljakt
Johan Kjölstad - silver, sprint
Kristin Steira - silver, 15 km dubbeljakt
Lars Berger - silver, sprint
Aksel Lund Svindal - brons, super-G
Halvard Hanevold - brons, sprint
Alexander Os - brons, jaktstart
Tora Berger - brons, distans

Finland
Aino Kaisa Saarinen - guld, 10 km klassiskt
Aino Kaisa Saarinen, Virpi Kuitunen - guld, sprintstafett
Pirjo Muranen, Virpi Kuitunen, Riitta-Liisa Roponen, Aino Kaisa Saarinen - guld, stafett
Aino Kaisa Saarinen - brons, 15 km dubbeljakt
Matti Heikkinen - brons, 15 km klassiskt
Matti Heikkinen, Sami Jauhojärvi, Teemu Kattilakoski, Ville Nousiainen - brons, stafett
Pirjo Muranen - brons, sprint
Tanja Poutiainen - brons, storslalom
Tanja Poutiainen - brons, slalom
Ville Nousiainen, Sami Jauhojärvi - brons, sprintstafett

Sverige
Helena Jonsson - guld, jaktstart
Anders Södergren - silver, 30 km dubbeljakt
Anna Olsson, Lina Andersson - silver, sprintstafett
Helena Jonsson, Anna Carin Olofsson Zidek, David Ekholm, Carl-Johan Bergman - silver, mixedstaffet
Helena Jonsson - brons, masstart
Lina Andersson, Britta Norgren, Anna Haag, Charlotte Kalla - brons, stafett

Ny svensk medalj! Men hopplöst läge ändå...

Ännu en svensk medalj, längdskidmästerskapets tredje. Och vilken makalös åkning av Charlotte Kalla på den sista sträckan av damstafetten. Helt sanslöst! Vilken sträcka! Och vilken osannolik dramatik! Vi kastades under den sista sträckan mellan hopp och förtvivlan när vi först fick rapporter om att Kalla plockade sekunder, sakta men säkert, på Tyskland i bronsposition, för att en bit in på andra varvet få höra att istället tyskan hade fått nytt liv och börjat plocka på norskan i silverposition. Men bara minuten efter detta låg plöstligt Kalla i rygg på tyskan Claudia Nystad som till synes gått helt in i väggen. I sista backen gjorde Kalla rycket, och på upploppsrakan uppenbarade sig plöstligt möjligheten att spurta om även Norge. Och visst, detta gjorde både Kalla och Nystad, och silvermedaljen utlovades av en Anders Blomqvist i extas. Och för tittarna finns ju i det läget inte mycket mer att göra än att tro att detta är sanningen, framför allt på grund av urusla tjeckiska tv-produktioner där kameran klistras fast på en överlägsen segrare som för länge sedan gått i mål, istället för att helt och fullt följa de riktiga fajterna i loppen. Värdelöst, Tjeckien. Värdelöst. Det vi då helt plötsligt tvingades inse var att Nystad mirakulöst hittat nya krafter och lyckats passera Kalla bara metern före mållinjen. Och så helt plötsligt förvandlades ett brons som hade känts som en seger, via ett silver som hade varit helt overkligt, till ett brons som nästan kändes som en fjärdeplats. Det är ju lustigt ändå...
Men men. Senast Sverige tog medalj i damstafett var 1995. Det finns trots allt all anledning att gotta sig åt detta.
Norge blev alltså till slut överraskande utan medalj, men Finland vann guldet i totalt överlägsen stil, och nu känns det tyvärr inte realistiskt att kunna hota Finlands andraplats i medaljligan. Blandade känslor, denna sista vintermästerskapsvecka.

Norge
8 3 4

Finland
3 0 6

Sverige
1 3 2

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, kombination
Emil Hegle Svendsen, Lars Berger, Halvard Hanevold, Ole Einar Björndalen - guld, stafett
Johan Kjölstad, Ola Vigen Hattestad - guld, sprintstafett
Ola Vigen Hattestad - guld, sprint
Ole Einar Björndalen - guld, sprint
Ole Einar Björndalen - guld, jaktstart
Ole Einar Björndalen - guld, distans
Petter Northug - guld, 30 km dubbeljakt
Johan Kjölstad - silver, sprint
Kristin Steira - silver, 15 km dubbeljakt
Lars Berger - silver, sprint
Aksel Lund Svindal - brons, super-G
Halvard Hanevold - brons, sprint
Alexander Os - brons, jaktstart
Tora Berger - brons, distans

Finland
Aino Kaisa Saarinen - guld, 10 km klassiskt
Aino Kaisa Saarinen, Virpi Kuitunen - guld, sprintstafett
Pirjo Muranen, Virpi Kuitunen, Riitta-Liisa Roponen, Aino Kaisa Saarinen - guld, stafett
Aino Kaisa Saarinen - brons, 15 km dubbeljakt
Matti Heikkinen - brons, 15 km klassiskt
Pirjo Muranen - brons, sprint
Tanja Poutiainen - brons, storslalom
Tanja Poutiainen - brons, slalom
Ville Nousiainen, Sami Jauhojärvi - brons, sprintstafett

Sverige
Helena Jonsson - guld, jaktstart
Anders Södergren - silver, 30 km dubbeljakt
Anna Olsson, Lina Andersson - silver, sprintstafett
Helena Jonsson, Anna Carin Olofsson Zidek, David Ekholm, Carl-Johan Bergman - silver, mixedstaffet
Helena Jonsson - brons, masstart
Lina Andersson, Britta Norgren, Anna Haag, Charlotte Kalla - brons, stafett

Silver till trots, nu krävs ett guld till.

Det borde ju kunna få vara en glädjens dag. Efter gårdagens sprintpannkaka, revanscherade sig åtminstone tjejerna å det grövsta i dagens teamsprint. Guldparet från Turin slog till och bjöd på ett silver. Ett silver som nästan kändes som ett guld, eftersom det var tomt både bakom och framför Lina Andersson när hon korsade mållinjen. Det var ju bara det att finländskorna hade gått i mål för länge sedan... Det blev alltså finskt guld på damsidan. Detta betyder inte bara att vi fick stryk av våra grannar i öst just där och då, utan även att Finland nu passerar Sverige i den nordiska medaljligan. Usch och fy, det är dagens största och tyngsta smäll. Nu krävs banne mig svenska guld för att reda upp detta.
Det visade sig inte räcka med en åkare i världsklass för det svenska laget. Emil Jönsson lyste revanschlusta efter gårdagens mystiska och näst intill mytiska genomklappning. Men Mats Larsson visade sig tyvärr bara vara åkaren som såg till att ge Emil jobbiga utgångslägen att förbättra, lagom till att låta Mats försämra det igen...
Som redan konstaterats tusentals gånger tidigare så finns det inget att göra åt våra grannar i väst. Norge plockade ännu ett guld, på herrsidans teamsprint, och det tycks liksom inte finnas någon hejd på det norska skidundret. Man kan snacka hur mycket man vill om att det är fantastiskt att lilla Sverige varit så framgångsrikt i stora vida världen, men snälla nån... Norge har fem miljoner innevånare, och tog i dag sitt åttonde mästerskapsguld i dessa vintermästerskap. Åttonde!! Hur många blir det per capita...?
Även Finland tog medalj på herrsidan. Dock ännu ett brons, vilket gör att ett litet svenskt guld är allt som krävs för att återta andraplatsen...
Men till sist låter vi ändå det här inlägget avslutas i dur. Sverige tog ju trots allt medalj idag! Det är minsann inte någon som sker varje dag! Härligt Lina! Härligt Anna! Ni tog oss tre år tillbaka i tiden!
Och vill man vara riktigt storsint, så kan man ju också glädjas och känna stolthet över att Norge, Finland och Sverige tillsammans la beslag på fyra av sex medaljer i sprintstafetterna.

Norge
8 3 4

Finland
2 0 6

Sverige
1 3 1

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, kombination
Emil Hegle Svendsen, Lars Berger, Halvard Hanevold, Ole Einar Björndalen - guld, stafett
Johan Kjölstad, Ola Vigen Hattestad - guld, sprintstafett
Ola Vigen Hattestad - guld, sprint
Ole Einar Björndalen - guld, sprint
Ole Einar Björndalen - guld, jaktstart
Ole Einar Björndalen - guld, distans
Petter Northug - guld, 30 km dubbeljakt
Johan Kjölstad - silver, sprint
Kristin Steira - silver, 15 km dubbeljakt
Lars Berger - silver, sprint
Aksel Lund Svindal - brons, super-G
Halvard Hanevold - brons, sprint
Alexander Os - brons, jaktstart
Tora Berger - brons, distans

Finland
Aino Kaisa Saarinen - guld, 10 km klassiskt
Aino Kaisa Saarinen, Virpi Kuitunen - guld, sprintstafett
Aino Kaisa Saarinen - brons, 15 km dubbeljakt
Matti Heikkinen - brons, 15 km klassiskt
Pirjo Muranen - brons, sprint
Tanja Poutiainen - brons, storslalom
Tanja Poutiainen - brons, slalom
Ville Nousiainen, Sami Jauhojärvi - brons, sprintstafett

Sverige
Helena Jonsson - guld, jaktstart
Anders Södergren - silver, 30 km dubbeljakt
Anna Olsson, Lina Andersson - silver, sprintstafett
Helena Jonsson, Anna Carin Olofsson Zidek, David Ekholm, Carl-Johan Bergman - silver, mixedstaffet
Helena Jonsson - brons, masstart

En svensk parodi...

Nej, nej, nej nej nej nej nej nej! Vilket debacle, vilket totalt misslyckande! Det är i alla fall en första reaktion. Sedan kan man besinna sig, och inse att Ida Ingemarsdotters och Marcus Hellners femteplatser var strålande insatser rent personligt. Man kan vid sidan av detta konstatera att Charlotte Kalla ser ut att vara i strålande form. Men det som hände var ju egentligen följande:

Vi hade ett stort guldhopp vardera på herr- och damsidan, Emil Jönsson och Charlotte Kalla. Emil Jönsson, kanske det största svenska guldhoppet av alla i detta VM. Vid presentationen av åkarna inför kvarten stod Emil fortfarande med sin värmerock på, han såg ut som en väldigt självsäker och kaxig blandning av 50 Cent och Darth Vader. Totalt orädd och till synes oslagbar. En mäktig syn, med svenska ögon. Men helt plötsligt, efter att ha styrt sin kvartsfinal i stort sett från start, tappade han allt i näst sista backen och blev omåkta av samtliga. Tvärsist, och trots ett heroiskt försök där han till slut bara var hundradelar från en andraplats, tog det slut redan där. Inte ens vidare på tid. Snopet är bara förnamnet.

Och inte gick det så väldigt mycket bättre för Kalla. Vidare från kvarten, förvisso. Men i semin tog det stopp, på grund av inte en utan TVÅ vurpor...TVÅ!! I ett och samma lopp!! Helt makalöst. Kalla lyckades efter första vurpan mot alla odds jobba sig tillbaka in i loppet och hade faktiskt ett perfekt slagläge när hon, säkerligen fullpumpad av adrenalin, ångest och panik, lyckades trassla in sig i sig själv och ramla, en andra gång. Morsning och goodbye. Genom att sedan totalt utklassa sina motståndare i B-finalen och vinna i löjligt överlägsen stil, fick hon väl samtliga svenska tv-tittare (läs mig) att känna stor frustration över att hon inte tagit sig till A-finalen. Vad hade hon inte kunnat göra där? Men revanschlustan gror sig säkert ännu starkare över natten, och kommer att göra Kalla till ett livsfarligt rovdjur, kanske redan imorgon till teamsprinten. Om hon nu får åka.

Istället blev detta ännu en norsk succé, med både guld och silver i herrsprinten, och för finländsk del ännu ett brons, i damsprinten.

Det var ändå nästan rörande att se både Emil Jönsson och Marcus Hellner intervjuas i tv till tårar besvikna över sina insatser. Jönsson kände sig helt tom efter att ha slagits ut redan i kvarten, med så mycket kvar att ge. Och Hellner kände sig besviken över att han inte gjorde mer av finalen. Och det är klart att hade Hellner bara behövt lägga hälften så mycket energi på att armbåga sig fram i spåret, så hade det nog också blivit mer...

Än så länge håller vi alltså Finland bakom oss i medaljkampen. Men det känns som att det hade behövts ett silver eller guld idag, för att stå emot det finska trycket. Hade ett tag stora drömmar om att kunna jobba ikapp Norge. Ponera att Sverige vunnit dubbla guld idag och dubbla guld imorgon, vilket egentligen inte alls är en orimlig tanke. Då hade vi stått på 5 guld mot Norges 6, med stafetter och femmil kvar. Det hade kunnat bli något, det. Men i en annan värld, så kanske...

Norge

7 3 4

Sverige

1 2 1

Finland

1 0 5

Norge

Aksel Lund Svindal - guld, kombination

Emil Hegle Svendsen, Lars Berger, Halvard Hanevold, Ole Einar Björndalen - guld, stafett

Ola Vigen Hattestad - guld, sprint

Ole Einar Björndalen - guld, sprint

Ole Einar Björndalen - guld, jaktstart

Ole Einar Björndalen - guld, distans

Petter Northug - guld, 30 km dubbeljakt

Johan Kjölstad - silver, sprint

Kristin Steira - silver, 15 km dubbeljakt

Lars Berger - silver, sprint

Aksel Lund Svindal - brons, super-G

Halvard Hanevold - brons, sprint

Alexander Os - brons, jaktstart

Tora Berger - brons, distans

Sverige

Helena Jonsson - guld, jaktstart

Anders Södergren - silver, 30 km dubbeljakt

Helena Jonsson, Anna Carin Olofsson Zidek, David Ekholm, Carl-Johan Bergman - silver, mixedstaffet

Helena Jonsson - brons, masstart

Finland

Aino Kaisa Saarinen - guld, 10 km klassiskt

Aino Kaisa Saarinen - brons, 15 km dubbeljakt

Matti Heikkinen - brons, 15 km klassiskt

Pirjo Muranen - brons, sprint

Tanja Poutiainen - brons, storslalom

Tanja Poutiainen - brons, slalom

Medaljer...i pluralis!

Det andra vintermästerskapet i ordningen har klappat ihop, och det visade sig ju vara betydligt mer givande för svensk del. Det blev till slut tre skidskyttemedaljer, alla med en gemensam nämnare: Helena Jonsson. Sveriges nya superstjärna, och säkerligen allra största medaljhopp i Vancouver om ett år. Efter det individuella guldet och silvret i mixedstafetten blev det idag en bronsmedalj för Helena i masstart. Som vanligt, givetvis och självklart sköt hon bort guldet i sista skjutningen (det förefaller ju alltid vara så för svenska skidskyttar i VM), men det behöver inte spela någon roll. Utan Helena hade Sverige förmodligen liksom vid alpina VM gått medaljlöst även från detta VM. Nu är det officiellt, ACO får ursäkta och abdikera, Helena är vår nya stora stjärna och till henne sätter vi allt hopp...åtminstone vad skidskytte beträffar.
Givetvis blev inte heller Norge medaljlösa denna sista dag. Herrstafettlaget med Björndalen i spetsen plockade guldet, en stafett där Sverige för övrigt stod för en makalöst medioker insants och slutade nia, efter katastrofala två första sträckor av Magnus Jonsson och Mattias Nilsson.
Och numer får alltså det tredje och sista vintermästerskapet ta över helt efter skidskyttet. Vi vänder blickarna mot Tjeckien, Liberec, och Sveriges första medalj i mästerskapen. En fallande ryss sägs till viss del ligga bakom Anders Södergrens silver i dubbeljakten, men det förtar banne mig inte ett smack! Inte heller det faktum att en norrmann, Petter Northug, stod högst på pallen... Härlig revansch för missen med valet av skidor vid 15 km. Mersmak!

Minsann, två svenska medaljer på en och samma dag! Men det finns en del annat att redovisa.
Charlotte Kalla gick in i VM igår, fräsch efter att ha stått över första loppet. Och Kalla var "jättenöjd" efter sin...åttondeplats i damernas dubbeljakt. Några som säkert också var minst lika nöjda var norskan Kristin Steira och finskan Aino Kaisa Saarinen som tog silvret respektive bronset. Grattis, grattis...
Finland fortsätter plocka medaljer, men så länge det är brons kan de ta hur många de vill. Södergrens silver gör att Sveriges andraplats i den nordiska medaljligan känns något sånär trygg.

Imorgon tar vi ett djupt andetag inför tisdagens sprinttävlingar. Där är allt annat än minst en svensk medalj ett kopiöst, fabulöst, sanslöst och makalöst fiasko.

Norge
6 2 4

Sverige
1 2 1

Finland
1 0 4

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, kombination
Emil Hegle Svendsen, Lars Berger, Halvard Hanevold, Ole Einar Björndalen - guld, stafett
Ole Einar Björndalen - guld, sprint
Ole Einar Björndalen - guld, jaktstart
Ole Einar Björndalen - guld, distans
Petter Northug - guld, 30 km dubbeljakt
Kristin Steira - silver, 15 km dubbeljakt
Lars Berger - silver, sprint
Aksel Lund Svindal - brons, super-G
Halvard Hanevold - brons, sprint
Alexander Os - brons, jaktstart
Tora Berger - brons, distans

Sverige
Helena Jonsson - guld, jaktstart
Anders Södergren - silver, 30 km dubbeljakt
Helena Jonsson, Anna Carin Olofsson Zidek, David Ekholm, Carl-Johan Bergman - silver, mixedstaffet
Helena Jonsson - brons, masstart

Finland
Aino Kaisa Saarinen - guld, 10 km klassiskt
Aino Kaisa Saarinen - brons, 15 km dubbeljakt
Matti Heikkinen - brons, 15 km klassiskt
Tanja Poutiainen - brons, storslalom
Tanja Poutiainen - brons, slalom

Snuvad!

För första gången känner jag mig riktigt snuvad på en medalj i dessa vintermästerskap. Det var 15 km klassiskt, det var Johan Olsson, med en första, andra och tredjeplats på distansen i världscupen i år, det var Anders Södergren, med en seger på distansen. Det var banne mig den bästa svenska medaljchansen i längdskid-VM!Det slutade med att svenskarna blev omåkta, redan vid valet av skidor... Och vilken nation snodde överraskande ett brons? Jorå, Finland...
Detta förändrar fortfarande ingenting, men tusan alltså... Häng i nu, svenskar!
Alarmerande rapporter skvallrar om att de svenska skidskytteherrarna inte har ett lag till stafetten, för många är däckade i sjukdom. Fattas bara...



Norge
4 1 4


Sverige
1 1 0


Finland
1 0 3


Norge
Aksel Lund Svindal - guld, kombination
Ole Einar Björndalen - guld, sprint
Ole Einar Björndalen - guld, jaktstart
Ole Einar Björndalen - guld, distans
Lars Berger - silver, sprint
Aksel Lund Svindal - brons, super-G
Halvard Hanevold - brons, sprint
Alexander Os - brons, jaktstart
Tora Berger - brons, distans

Sverige
Helena Jonsson - guld, jaktstart
Helena Jonsson, Anna Carin Olofsson Zidek, David Ekholm, Carl-Johan Bergman - silver, mixedstaffet

Finland
Aino Kaisa Saarinen - guld, 10 km klassiskt
Matti Heikkinen - brons, 15 km klassiskt
Tanja Poutiainen - brons, storslalom
Tanja Poutiainen - brons, slalom