Summa sumarum & tillskott på listan

Så fick vi då vara med om en sån där magisk kväll, när allt helt plötsligt var möjligt!
Det var en fantastik sommarkväll, så som de varit hela veckan. Det skulle grillas burgare och hejas på svensk fotbolls framtid. Knappt han vi bänka oss innan vi satte tändstickan i halsen. 1-0 till England på hörna, en minut in i matchen. Det kändes sen ganska påtagligt att detta skulle bli en tuff match. Sverige spelade inget vidare, tycktes ha lämnat det fina flyt man haft i de tre första matcherna kvar nere i Skåne. Och när England fick både 2-0 och 3-0 (också de på hörnor), då var det bara att plocka fram en ny tändsticka och tända på grillen. Kvällen hade officiellt övergått från fotbollshäng med mat till matfixarhäng med fotboll i bakgrunden. Men som sagt, detta var ju en sån där magisk kväll, när allt helt plötsligt var möjligt. Det borde vi förstås ha anat. Det handlade ju trots allt om Sveriges NYA landslag. Efter att England först varit snubblande nära 4-0 och en total punktering av matchen, kom reduceringen. Berg, förstås. Bara några minuter senare kom nästa reducering. Toivonen. Och ytterligare några minuter senare kom kvitteringen med stort K. Söder, yngst i hela turneringen, klackade fram Berg till hans sjunde mål (och mer eller mindre säkrad titel som turneringens skyttekung). Snyggare än så, i kombinationen skönhet och betydelse, blir inte ett mål! Euforin var givetvis total! Vi hade fått bevittna Istanbul 2.0, och allt var sanslös glädje. England fick tacka sin lyckliga stjärna att matchen var så pass långt skriden, annars hade de förmodligen tappat det under ordinarie tid. 3-3. Full tid. Förlängning. En förlängning där Sverige styrde totalt. England hade inget, Sverige hade allt. Det var svårt att inte, än en gång, tänka tillbaka på EM i Portugal 2004, och Sveriges kvartsfinal mot Holland som ju också gick till förlängning, där Sverige var det bättre laget. Men precis som då vägrade bollen leta sig in förbi målvakt och virke. Straffar. Pest och kolera. Jobbigt värre. Jag mådde verkligen dåligt, så snabbt blodet pumpade. Första straffläggare för England: James Milner. Englands bäste spelare så långt turneringen. Den store ledaren, den störste stjärnan. Ett av Englands säkraste kort i straffsparksläggningen. Så gick det som det så ofta går, när ett lags viktigaste spelare på ett föredömligt sätt ska leda sitt lag genom straffsparksläggningen. Miss. Morgonluft. Segerkänning. Första straffläggare för Sverige: Marcus Berg. Sveriges bäste spelare så långt i turneringen. Den store ledaren, den störste stjärnan. Ett av Sveriges säkraste kort i straffsparksläggningen. Så gick det som det så ofta går, när ett lags viktigaste spelare på ett föredömligt sätt ska leda sitt lag genom straffsparksläggningen. Miss. Irritation. Ångest. Resten av straffläggningen förlöpte sedan i stort sett identiskt för båda lag, så när som på att Sverige hade ytterligare en spelare som missade sin straff. All heder åt Molins, som föredömligt bad att få ta hand om straff nummer sex. Tyvärr, för hans och allas vår del, så vinner varken heder eller stolpskott straffuppgörelser...
Förlusten känns ändå (så många har redan skrivit det) som en seger för svensk fotboll. Detta var ju trots allt bara början!

Hoppas nu att Berg och Zlatan får chansen att spela ihop sig till det makalösa anfallspar de har potential att bli. Henke har gjort makalöst mycket för svensk fotboll, men enough is enough. Jag har verkligen inte varit den som skrikit mig hes över att Henke borde kliva tillbaka. Så länge svensk fotboll inte haft något bättre alternativ, har det känts fullt naturligt att fortsätta med Henke. Inte minst som Lagerbäck (med en smula dålig tajming, må hända) valde att utse honom till lagkapten. Men det är uppenbart att Henke inte nått upp till sin normalt så internationellt fina standard hittills denna säsong. Friläget han brände mot Danmark hemma på Råsunda, var ett läge som han satt 10 gånger av 9 förra säsongen, 5 av dessa dessutom med ögonbindel. Det var, förutom det uppenbara att han inte varit lyckosam i sitt spel de senaste landslagsmatcherna (eller i Helsingborg för den delen), det ultimata bevistet på att Henke inte (längre?) är den Henke som Henke kan vara. När det nu då poppat upp ett glödhett alternativ i Marcus Berg, för tusan (!!), släpp fram honom! Vi behöver väl inte ens ta upp det där med ålder och framtid...

Så U21-EM tar slut ikväll. Utan svensk medverkan. Men så kan det gå, inte ens Italien lyckades ta sig dit. Igår tog det andra stora pågående fotbollsmästerskapet slut. I Confederations Cup möttes till att börja med Spanien och Sydafrika i match om bronset. En riktigt, riktigt trist historia, fram tills dess att Sydafrika tog ledningen med ca kvarten kvar. Med semifinalen, där Sydafrika åkte ut på en frispark med tre minuter kvar, i färskt minne var det sedan otroligt at bevittna hur Spanien gjorde 1-1 med just tre minuter kvar, och bara minuten senare också 2-1. Det var hjärtkrossande att se Sydafrikas förbundskapten Santana och hans ansiktsuttryck som sa att "Det här händer bara inte igen...". Men det gjorde ju inte det! I tredje övertidsminuten ställde Sydafrika upp för frispark, en bra bit från straffområdet. Men det brydde sig inte Mphela om (som bytts in och fem minuter senare gjort 1-0). Med ett makalöst vackert mästerstycke, borrade han in bollen i världens bäste målvakts bortre hörn. Helt magiskt! En livlös match hade blivit en galen match. Spanien fick till slut avgöra i andra förlängningskvarten. Programenligt.
Sedan tog finalen vid. Ett uträknat USA ställdes mot världens genom tiderna bästa och mest mytomspunna landslag. Och gjorde 2-0 på dem under första halvlek. Men sedan visade Brasilien, kanske för första gången under denna turnering, varför de förtjänar detta epitet. 0-2 blev 3-2 med bara ett par minuter kvar. En fullständigt överlycklig Lucio fick nicka in det avgörande målet, och det som sedan följde efter slutsignal var häftigt. Brasilianarna tog på sig tröjor med texten "I love Jesus", samlades sedan i en ring, föll på knä och bad intensivt. En mäktig upplevelse. Och allt slutade som det brukar. Med brasiliansk seger.

Det var ett tag sedan vi fick uppdatera listan. Men nu har det svenska kanotlandslaget sprattlat till rejält. Det rör sig, förvisso, om EM-guld. Men som tidigare skrivits, så handlar det ju ändå om ett stort mästerskap där Sverige får stå högst upp på pallen. Anders Gustafsson, Sofia Paldanius och Josefin Nordlöw (de två sistnämnda i par) fixade i helgen två fina EM-guld, och något att se fram emot i London 2012.

Den svenska återupprättelsen '09
VM-guld - bandy (herrar)
VM-guld - Helena Jonsson (jaktstart)
EM-guld - Johan Wissman (inomhus)
EM-guld - Johanna Mattson (59 kilosklassen)
EM-guld - Anders Gustafsson (K1 1000 m)
EM-guld - Sofia Paldanius & Josefin Nordlöw (K2 1000 m)
Total världscupvinnare - Helena Jonsson
Seger i The Players Championship - Henrik Stenson
Seger i LPGA-mästerskapen - Anna Nordqvist

Sitter nu på jobbet och lyssnar på SR:s livesändning av Robin Söderlings möte med Roger Federer i Wimbledons fjärde omgång. Det är komiskt att höra (och även läsa i allsköns media) hur totalt nederlagstippad Söderling är. Strandberg: "Vi är glada för varje gem vi kan få."