Medaljerna?

Handbolls-VM, där Sverige på hemmaplan tog steget tillbaka in i världseliten och slutade fyra, och alpina VM, där Sverige skrapade ihop fyra medaljer, har precis passerat. Runt hörnet väntar skidskytte-VM med kanske fler svenska medaljchanser än någonsin tidigare. Och i sommar väntar sim-VM i långbana med världens bästa Therese Alshammar och supertalangen Sarah Sjöström samt friidrotts-VM med nya svenska stjärnorna Angelica Bengtsson och Michel Tornéus. Ändå känns det som att längdskid-VM, som faktiskt invigs idag och rivstartar imorgon med individuella sprinten är årets största sporthändelse för oss svenskar.

Det trissas och laddas och haussas och höjs förväntningar. I media framstår kommande längdskid-VM som rena mini-OS. Förväntningarna går nästan att ta på och överallt i media skrivs och talas det om tvekampen mellan Sverige och Norge, multipla svenska medaljchanser och om ett VM som har hittat hem och arrangeras på absolut bästa platsen. Inte märkligt att man själv börjar få lite sköna vibbar...

När de svenska chanserna inför VM bedöms så ska det ändå sägas att det allt som oftast betonas att detta förmodligen inte kommer att bli ett lika framgångsrikt mästerskap som i OS senast. Detta ska främst ha att göra med att programmet inte är lika anpassat för den svenska truppen som det var just i OS. Det är ändå i all denna hysteri väldigt svårt att inte rusa iväg och drömma om ett än mer framgångsrikt mästerskap än just OS. Varför inte uppåt en 10 medaljer??!!

Ska man dock se försöka se lite nyktert på det hela så gör man nog bäst i att sänka sina förväntningar. VM avgörs i Norge, där två av världens bästa åkare, Marit Björgen och Petter Northug, verkligen kommer att vilja vinna ALLT de ställer upp i. Och det är ju ett odiskutabelt faktum att de faktiskt KAN göra det. Och de båda KAN faktiskt vinna i ALLT! Det känns lite som att man måste bortse från dessa två superåkare och se till vilka som kan bli bäst efter dem. Och där ska väl Sverige ha en skaplig chans, det måste sägas!

Men hur många guld blir det? Hur många guld vågar man som minst hoppas på? Det är ju så otroligt svårt att inte hoppas på en seger för Emil Jönsson i den individuella sprinten imorgon. Han har trots allt spurtat ner Northug två gånger under säsongen, varav den senaste så sent som i söndags. Hans historia i stora mästerskap talar mot honom, han vann genrepet också inför OS i Vancouver men fick ju ge sig mot starkare norrmän i semin, och i VM '09 gick det inte inte heller bra trots att han redan då var en förhandsfavorit. Men kan det inte få bli hans tur nu då?!

Vi säger så, vi hoppas på det. Emil Jönsson når hela vägen fram och tar Sveriges första guld imorgon. Blir det Sveriges enda?

I damsprinten nämns Hanna Falk som en stor medaljkandidat, men jag undrar jag, när det väl kommer till kritan...

Charlotte Kalla har inte sin favoritsträcka med i detta mästerskap (10 km fritt), så det känns svårt att se henne ta något guld. Men någon individuell medalj borde det ju kunna bli. Kanske i skiathlon, eller varför inte 30 km?

Anna Haags form känns tveksam, och jag tror inte hon tar någon individuell medalj i VM.

Marcus Hellner har inte heller sin favoritsträcka med (15 km fritt), och får även han svårt att ta guld. Men liksom i fallet Kalla så borde det väl kunna bli åtminstone någon individuell medalj i någon av övriga sträckor.

Daniel Rickardsson vann genrepet i 15 km klassiskt, och gjorde det överlägset. Han tycks vara i toppform, och ska Sverige ta två guld så är nog detta Sveriges chans till det. SKa vi tro att Rickardsson får till det? Ja, det gör vi!

Anders Södergren säger sig ha en dröm om att vinna femmilen på VM i Holmenkollen. Normalt sett hade man ju absolut kunnat se det. Men i nuvarande form? Med en Northug på startlinjen som drömmer exakt samma dröm? Tveksamt. Kanske inte ens Anders blir bäste svensk här?

Långa herrstafetten då? Tror inte jag hört någon expert någonstans säga något annat än att Sverige vinner den. Men känns inte det lite för bra för att vara en realistiskt tippning? Även om Södergren var ett stort frågetecken inför OS senast, så är väl frågan om han inte är ett ännu större nu. Får han ens åka? Och hur är formen hos Johan Olsson? Norge kryddar med Svendsen från skidskyttet och får därmed ett komplett lag, som på hemmaplan verkligen vill ta revansch på Sverige sedan OS-missen. Ryssarna har flera superduktiga åkare. Nja... Medalj, mycket troligt! Men guld...nää, va...?

I långa damstafetten får Kalla och Haag dra ett litet för tungt lass för att det ska räcka till mot rakt igenom tokstarka Norge. Kanske att de inte ens orkar upp på pallen.

Sprintstafetterna? Kalla och Haag tog väl kanske den snöpligaste OS-medaljen av alla de svenska i just sprintstafetten, då de till slut blev ifrånåkta av ett tyskt lag som väl ingen hade nämnt som guldkandidat överhuvudtaget. Den sprudlande form de båda visat, Kalla med ett guld och Haag med ett silver, gjorde att förhoppningarna om en guldmedalj i sprintstafetten byttes mot förväntningar. Det skulle helt enkelt inte finnas några åkare som skulle kunna matcha dessa båda tokformtoppade svenskor. Men guldet blev till silver, och ett tag verkade det som att bara Kalla och Haag var de enda två som var glada för det.

Med denna långa utläggning vill jag säga att det känns nära till hands att tippa att Sverige ska få sin revansch nu. Men varken Kalla eller Haag känns inför VM så där ostoppbara som då var fallet.

På herrsidan känns det som att Emil Jönsson kanske kan bli lite för ensam. Men Sverige är en sprintnation och borde kunna plocka åtminstone en medalj i stafetterna, om än inte ett guld.

Så vad har vi...

Sex medaljer varav två guld. Inte så tokigt ändå... Svårt att tippa färre, i ärlighetens namn...

Imorgon börjar det!!!