Finlands första medalj

Ännu ett lopp på damsidan. Ännu ett guld till Björgen. Ännu ett silver till Kowalczyk. Ännu en medaljmiss av svenskorna.

Det blir allt mer uppenbart att Kalla inte riktigt räcker till i de stora loppen så länge de där två, norskan och polskan, fortsätter att törsta efter medaljer. Visst, OS-guld och -silver och Tour de Ski för tre-fyra år sedan. Men den som pluggat på inför det här mästerskapet vet att Kalla kom till Norge ruggigt laddad och i finfin form. Men det räcker inte till när de andra två också är i finfin form.

Nu undrar man ju om det blir någon medalj över huvudtaget på damsidan. Kalla 11:a idag, Haag på en 14:e plats. Nu kommer rapporter in om att Maria Rydqvist är sjuk och mycket osäker inför damstafetten. Känns som att medaljchansen står och faller med hennes medverkan. Utan henne har Sverige helt enkelt inte ett tillräckligt bra lag. Kalla har nog inte mycket mer att hämta individuellt. Haag känns helt enkelt inte i tillräckligt bra form för att kunna hota de bästa.

Imorgon ser vi fram emot att få se Daniel Rickardsson ta revansch efter vallafiaskot i dubbeljakten, genom att köra hem segern i herrarnas 15 km!

Och så tog alltså Aino-Kaisa Saarinen Finlands första medalj i dessa vintermästerskap. Ett grattis kan vi kosta på oss!

MEDALJKAMPEN:

Norge
5 1 1

Sverige
1 1 4

Finland
0 0 1

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, superkombination
Marit Björgen - guld, sprint
Marit Björgen - guld, dubbeljakt
Marit Björgen - guld, 10 km klassiskt
Petter Northug - guld, dubbeljakt
Petter Northug - silver, sprint
Therese Johaug - brons, dubbeljakt

Sverige
Marcus Hellner - guld, sprint
Jens Byggmark - silver, slalom
Anja Pärson - brons, superkombination
Anja Pärson, Maria PH, Hans Olsson, Matts Olsson - brons, lagtävlingen
Maria PH - brons, slalom
Emil Jönsson - brons, sprint

Finland
Aino-Kaisa Saarinen - brons, 10 km klassiskt

Vidare reflektion över dubbeljakten

Nja.

Reflektionen igår kväll blev sådär... Den sena timmen tvingade mig att summera det hela så snabbt jag kunde. Kontentan av gårdagens lopp, med alla enorma förväntningar, var väl att det blev ett antiklimax. Bortvallade svenskar, en helt slut Hellner som inte kunde svara upp mot Northug, en revansch för nämnde Northug som efteråt på presskonferensen sa saker som att det var bra att Hellner visade upp sig mot slutet så att folk fick se att Northug kunde besegra honom, en på förhand favorittippad Rickardsson som föll som en sten genom fältet redan på andra varvet av den klassiska körningen (förvisso pga en vallamiss, men han berättade också att han när han fått kontakt med den stora klungan igen föll, och tappade ytterligare mot täten). Nej, det var ingen bra dag, och trots att Hellner alltså stod för en bragd efter att systematiskt ha ätit sig genom hela fältet för att till slut prova att gå upp och köra för kung och fosterland i sin egen backe, så hade loppet en fadd eftersmak. Nog för att det finns fler svenska medaljchanser, men ändå. Det var inte så där man trodde att denna i OS så för svensk del otroligt lyckosamma distans skulle sluta. Nåväl. Som sagt, fler medaljer borde vara att vänta.

Det var nog det att Hellner ändå lockade fram lite samma känsla som i sprintfinalen när han verkligen gjorde ett seriöst försök att gå upp och köra i sin backe. För några sekunder han man ju tänka att det skulle sluta likadant som senast... Besvikelsen blev sedan så mycket större när man tvingades inse att det inte skulle göra det.

Idag kom beskedet att Northug stryker sig från herrarnas 15 km klassiskt imorgon. De svenska åkarna hävdar att han ändå inte var någon guldfavorit på den distansen, men visst ser det plötsligt betydligt bättre ut för det stora svenskhoppet Rickardsson nu! Han vann ju genrepet på denna distans i överlägsen stil, bl.a. efter att ha hjälpt en i ryggen envist fastbiten Northug till en tredjeplats. Glöm vallamissen nu, Daniel! Ut och ställ skåp!

Medaljer idag då?
Nja, damernas 10 km klassiskt är knappast en svensk paradgren. Det ska vara om Kalla kan visa att hon tagit ännu ett kliv i klassiskt. Anna Haag kändes tyvärr lite tam i dubbeljakten senast. Tja, om nån timme så där vet vi...

1-1

Så var det kvitterat. Herrarnas dubbeljakt haussades så fruktansvärt att man började undra hur det svenska laget skulle kunna missa medalj. Och inte blev man mindre uppjagad över synen cirka 20 minuter in i den klassiska delen: Rickardsson i täten, Olsson på tredjeplats och Södergren på femte. Det var bara Hellner som det såg lite trögt ut för, en bit bak i fältet. Sedan hände något. Rickardsson föll som en sten i fältet och helt plötsligt låg alla fyra svenskar samlade i slutet av den stora klungan som anförde hela loppet. Det blev uppenbart att svenskarna inte hade de bästa skidorna, Rickardsson hade direkt urusla, och man längtade till skidbytet.

I skidbytet hade Hellner över tjugo sekunder upp till täten, men det blev rätt snart ändå tydligt att det var han som skulle göra det, om någon nu skulle det. Några kilometer innan målgång såg det dock otroligt tungt ut. Hellner tog inga placeringar och såg sliten ut. Men så sa det strax innan Hellner-backen skulle passeras för sista gången bara pang, så hade Hellner helt plötsligt tagit sig upp till en position bland de fem främsta. Och precis som i sprintfinalen så försökte han. Han gav sig ut i ett eget spår längst bort i backen och körde allt vad han orkade. Hade inte mannen som låg längst fram varit Petter Northug, så hade Hellner fått en liknande lucka som vid sprinten, och haft en riktigt fin möjlighet till medalj. Men nu var det ju Northug. Och man riktigt såg hur han gav allt och svarade upp mot Hellners tokkörning, något som ledde till att Hellner fick nöja sig med att gå in som trea på toppen av Hellner-backen. Det skulle till slut visa sig att han fått göra sig av med för mycket krafter på att ta sig fram till täten så som han tvingats göra. Och Northug fick sitt guld, redan på andra försöket.

Kvitterat.

Imorgon, damernas 10 klassiskt. Allt annat än norskt guld är ju en superskräll...

MEDALJKAMPEN:

Norge
4 1 1

Sverige
1 1 4

Finland
0 0 0

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, superkombination
Marit Björgen - guld, sprint
Marit Björgen - guld, dubbeljakt
Petter Northug - guld, dubbeljakt
Petter Northug - silver, sprint
Therese Johaug - brons, dubbeljakt

Sverige
Marcus Hellner - guld, sprint
Jens Byggmark - silver, slalom
Anja Pärson - brons, superkombination
Anja Pärson, Maria PH, Hans Olsson, Matts Olsson - brons, lagtävlingen
Maria PH - brons, slalom
Emil Jönsson - brons, sprint

Marit sopar rent

Som sagt, vem ska stoppa Marit Björgen?

Det blir allt tydligare att det är på herrsidan som kampen mellan Sverige och Norge kan bli just en riktig kamp. På damsidan är Marit Björgen alldeles för överlägsen. Charlotte Kalla visade ju riktigt fin form rent åkmässigt i sprinten, så förhoppningarna inför damernas dubbeljakt var ändå försiktigt positiva. När loppet var över skulle det också visa sig att Kalla gjort sin bästa dubbeljakt i mästerskapssammanhang någonsin, med en fjärdeplats. Men upp till pallen var det alldeles för långt. Tidigt på den klassiska delen, ja direkt i princip, gick giganterna Björgen och Justyna Kowalczyk upp och satte en ruggig fart. Kalla och norskan Therese Johaug var de enda som orkade följa, men farten var för hög för Kalla som fick ge sig och se trion dra iväg. Samma trio höll sedan hela vägen in i mål. Och Marit verkar ju så urstark! Kalla hade ändå en del riktigt bra klassiska åkare bakom sig efter den klassiska delen, så hon gjorde ett riktigt bra lopp. Hade det inte varit för Björgen, så hade det blivit medalj. Men, som jag tidigare skrivit, det är som att man får räkna bort guldmedaljen direkt och istället se vilka som kan vara med att fajtas om en andraplats.
Anna Haag slutade 10, och beklagade att hennes kanske främsta medaljchans kom direkt då hon brukar vara trögstartad i mästerskap och behöver något lopp för att bli varm i kläderna.
Haag var dock inte näst bästa svenska, det var Maria Rydqvist som sexa. Tre svenska damer bland de tio bästa är ju ett väldigt bra facit på ett mästerskap, men i medaljligan räknas ju tyvärr bara medaljer och där rycker nu Norge.

Idag, om en och en halv timme, körs herrarnas dubbeljakt. Det ska bli fruktansvärt spännande om Hellners gnistrande form håller i sig! Och vad kan Daniel Rickardsson göra i en dubbeljakt? Och hur är formen för Anders Södergren och Johan Olsson, tia respektive trea på OS senast? Och på vilken sida har Petter Northug vaknat? Det är ju sant som han sa själv efter sprinten, det var ju inte hans största chans till guld, men att det ändå blev ett silver visade att han ändå är i en ruggig form. Han kommer att vara livsfarlig...

Finland har än så länge inte en enda medalj...

MEDALJKAMPEN:

Norge
3 1 1

Sverige
1 1 4

Finland
0 0 0

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, superkombination
Marit Björgen - guld, sprint
Marit Björgen - guld, dubbeljakt
Petter Northug - silver, sprint
Therese Johaug - brons, dubbeljakt

Sverige
Marcus Hellner - guld, sprint
Jens Byggmark - silver, slalom
Anja Pärson - brons, superkombination
Anja Pärson, Maria PH, Hans Olsson, Matts Olsson - brons, lagtävlingen
Maria PH - brons, slalom
Emil Jönsson - brons, sprint

Hellner-Northug: 1-0!!

Oj oj oj...

Har precis sett den individuella sprinten. Och vilken berg-och-dal-bana!!

Det började så fantastiskt fint med att alla fyra svenskor och tre av fyra svenskar gick vidare till semifinalerna. Dessutom föll, framför allt på damsidan, favoriterna på löpande band. Tankarna handlade snarare om vilka det egentligen fanns kvar som kunde hota, snarare än oro kring huruvida det skulle bli några medaljer alls.

Det vände så otroligt snabbt i semifinalerna. Det började med att Hanna Falk, som ju av väldigt många tippades som det största svenska hoppet på damsidan i sprinten, stod för en genomklappning, nästan likt den i genrepet gångna helgen då hon ju drabbades av yrsel och totalt slog av på takten. Hon kom iväg som en kanonkula i starten, men efter den tunga stigningen tappade hon allt och sjönk snabbt genom fältet och låg sedan sist och tog det lugnt i sin egen takt hela vägen fram till och över mållinjen. I den andra semifinalen fanns sedan alltså tre svenskor, varav Kalla kändes hur het som helst. Men precis så som man kunde ge sig tusan på så körde svenskorna i mål på plats fyra, fem och sex, efter alldeles för snäll och naiv körning. Det sista lilla halmstrået försvann då Kalla, i kalasfart och med bra utgångsläge på upploppet, blev stängd av en fransyska.
Helt plötsligt gick luften ur, och herrarnas semifinaler började också tveksamt med att Jesper Modin körde i mål som trea, bakom giganterna Hattestad och Northug. Men det skulle efter den andra semifinalen, som Hellner och Jönsson vann i stor stil, visa sig att Modins tid räckte till avancemang och vips hade vi trots allt tre svenska herrar i final.

Innan herrfinalen avgjordes som vanligt damfinalen, och denna vanns av Marit Björgen. Ohotad tog hon Norges första medalj i detta VM, och det i hennes på förhand sämsta gren. Här kan det så småningom skrivas historia. Vem ska kunna slå henne i de lopp hon väljer att ställa upp i...?

Och så då herrfinalen. Tre svenskar mot två norrmänn (och en est). Jönsson hade kört bättre och bättre för varje heat, och inledde också finalen bäst. Men i den tunga stigningen kom en norrman på vardera sida, och läget såg direkt hopplöst ut. Jönsson sjönk direkt till en fjärdeplats. Modin var förstås en bit bak och aldrig riktigt med i täten. MEN: Hellner, för dagen i överjordisk form, gjorde precis vad han gjorde i kvartsfinalen och susade från sista plats förbi hela fältet i stigningen. Han körde stenhårt, och fortsatte köra stenhårt resten av loppet. Ganska snart fick han en lucka på 10-talet meter, som han inte släppte förrän han åkte över mållinjen, på en skida! Bakom honom fick till slut Northug en liten minirevansch på Jönsson då han spurtade ner Emil i kampen om silvret. Men Hellner var totalt överlägsen! TOTALT! Och så oväntat! Och alltså ett brons till Emil Jönsson, och det gick verkligen inte att ta miste på hur glad han var över det, och över att ha brutit mästerskapsförbannelsen.

Marcus Hellner är dagens man!

SVT körde efteråt en repris på finalen med norska kommentatorer. Där fälldes några odödliga kommentarer:

‎"Perfekt om han bruker sine krafter nu, så kan norrmännen komma i backen sen." Norska kommentatorn när Hellner körde på upp till täten i stigningen.

"- Är det för långt fram för Petter?! - Nej då det är ikke det..." Norska kommentatorerna i det skede av loppet då Hellners lucka bara växte.

Men den bästa kommentaren fällde ändå mister Northug själv i SVT efteråt:
"Nu är det 1-0 till Sverige."

Det ska sägas att den kaxige norrmannen lät sig storligen imponeras av Hellner och på det sätt denne la upp sitt lopp. Stort i nederlagets stund!

Nu kan man ju knappt vänta till nästa tävling! Surt med en dags backhoppning nu...

Och Kalla, ja. Hon tycks ju trots allt vara i en väldigt bra form. Och förhoppningsvis kan hon bli lite förbannad av sin undermåliga körning i semifinalen och tända till rejält framöver!

Vilken perfekt start för det svenska laget! Det som först såg så mörkt ut, blev verkligen otroligt fantastiskt!

MEDALJKAMPEN:

Norge
2 1 0

Sverige
1 1 4

Finland
0 0 0

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, superkombination
Marit Björgen - guld, sprint
Petter Northug - silver, sprint

Sverige
Marcus Hellner - guld, sprint
Jens Byggmark - silver, slalom
Anja Pärson - brons, superkombination
Anja Pärson, Maria PH, Hans Olsson, Matts Olsson - brons, lagtävlingen
Maria PH - brons, slalom
Emil Jönsson - brons, sprint

Medaljerna?

Handbolls-VM, där Sverige på hemmaplan tog steget tillbaka in i världseliten och slutade fyra, och alpina VM, där Sverige skrapade ihop fyra medaljer, har precis passerat. Runt hörnet väntar skidskytte-VM med kanske fler svenska medaljchanser än någonsin tidigare. Och i sommar väntar sim-VM i långbana med världens bästa Therese Alshammar och supertalangen Sarah Sjöström samt friidrotts-VM med nya svenska stjärnorna Angelica Bengtsson och Michel Tornéus. Ändå känns det som att längdskid-VM, som faktiskt invigs idag och rivstartar imorgon med individuella sprinten är årets största sporthändelse för oss svenskar.

Det trissas och laddas och haussas och höjs förväntningar. I media framstår kommande längdskid-VM som rena mini-OS. Förväntningarna går nästan att ta på och överallt i media skrivs och talas det om tvekampen mellan Sverige och Norge, multipla svenska medaljchanser och om ett VM som har hittat hem och arrangeras på absolut bästa platsen. Inte märkligt att man själv börjar få lite sköna vibbar...

När de svenska chanserna inför VM bedöms så ska det ändå sägas att det allt som oftast betonas att detta förmodligen inte kommer att bli ett lika framgångsrikt mästerskap som i OS senast. Detta ska främst ha att göra med att programmet inte är lika anpassat för den svenska truppen som det var just i OS. Det är ändå i all denna hysteri väldigt svårt att inte rusa iväg och drömma om ett än mer framgångsrikt mästerskap än just OS. Varför inte uppåt en 10 medaljer??!!

Ska man dock se försöka se lite nyktert på det hela så gör man nog bäst i att sänka sina förväntningar. VM avgörs i Norge, där två av världens bästa åkare, Marit Björgen och Petter Northug, verkligen kommer att vilja vinna ALLT de ställer upp i. Och det är ju ett odiskutabelt faktum att de faktiskt KAN göra det. Och de båda KAN faktiskt vinna i ALLT! Det känns lite som att man måste bortse från dessa två superåkare och se till vilka som kan bli bäst efter dem. Och där ska väl Sverige ha en skaplig chans, det måste sägas!

Men hur många guld blir det? Hur många guld vågar man som minst hoppas på? Det är ju så otroligt svårt att inte hoppas på en seger för Emil Jönsson i den individuella sprinten imorgon. Han har trots allt spurtat ner Northug två gånger under säsongen, varav den senaste så sent som i söndags. Hans historia i stora mästerskap talar mot honom, han vann genrepet också inför OS i Vancouver men fick ju ge sig mot starkare norrmän i semin, och i VM '09 gick det inte inte heller bra trots att han redan då var en förhandsfavorit. Men kan det inte få bli hans tur nu då?!

Vi säger så, vi hoppas på det. Emil Jönsson når hela vägen fram och tar Sveriges första guld imorgon. Blir det Sveriges enda?

I damsprinten nämns Hanna Falk som en stor medaljkandidat, men jag undrar jag, när det väl kommer till kritan...

Charlotte Kalla har inte sin favoritsträcka med i detta mästerskap (10 km fritt), så det känns svårt att se henne ta något guld. Men någon individuell medalj borde det ju kunna bli. Kanske i skiathlon, eller varför inte 30 km?

Anna Haags form känns tveksam, och jag tror inte hon tar någon individuell medalj i VM.

Marcus Hellner har inte heller sin favoritsträcka med (15 km fritt), och får även han svårt att ta guld. Men liksom i fallet Kalla så borde det väl kunna bli åtminstone någon individuell medalj i någon av övriga sträckor.

Daniel Rickardsson vann genrepet i 15 km klassiskt, och gjorde det överlägset. Han tycks vara i toppform, och ska Sverige ta två guld så är nog detta Sveriges chans till det. SKa vi tro att Rickardsson får till det? Ja, det gör vi!

Anders Södergren säger sig ha en dröm om att vinna femmilen på VM i Holmenkollen. Normalt sett hade man ju absolut kunnat se det. Men i nuvarande form? Med en Northug på startlinjen som drömmer exakt samma dröm? Tveksamt. Kanske inte ens Anders blir bäste svensk här?

Långa herrstafetten då? Tror inte jag hört någon expert någonstans säga något annat än att Sverige vinner den. Men känns inte det lite för bra för att vara en realistiskt tippning? Även om Södergren var ett stort frågetecken inför OS senast, så är väl frågan om han inte är ett ännu större nu. Får han ens åka? Och hur är formen hos Johan Olsson? Norge kryddar med Svendsen från skidskyttet och får därmed ett komplett lag, som på hemmaplan verkligen vill ta revansch på Sverige sedan OS-missen. Ryssarna har flera superduktiga åkare. Nja... Medalj, mycket troligt! Men guld...nää, va...?

I långa damstafetten får Kalla och Haag dra ett litet för tungt lass för att det ska räcka till mot rakt igenom tokstarka Norge. Kanske att de inte ens orkar upp på pallen.

Sprintstafetterna? Kalla och Haag tog väl kanske den snöpligaste OS-medaljen av alla de svenska i just sprintstafetten, då de till slut blev ifrånåkta av ett tyskt lag som väl ingen hade nämnt som guldkandidat överhuvudtaget. Den sprudlande form de båda visat, Kalla med ett guld och Haag med ett silver, gjorde att förhoppningarna om en guldmedalj i sprintstafetten byttes mot förväntningar. Det skulle helt enkelt inte finnas några åkare som skulle kunna matcha dessa båda tokformtoppade svenskor. Men guldet blev till silver, och ett tag verkade det som att bara Kalla och Haag var de enda två som var glada för det.

Med denna långa utläggning vill jag säga att det känns nära till hands att tippa att Sverige ska få sin revansch nu. Men varken Kalla eller Haag känns inför VM så där ostoppbara som då var fallet.

På herrsidan känns det som att Emil Jönsson kanske kan bli lite för ensam. Men Sverige är en sprintnation och borde kunna plocka åtminstone en medalj i stafetterna, om än inte ett guld.

Så vad har vi...

Sex medaljer varav två guld. Inte så tokigt ändå... Svårt att tippa färre, i ärlighetens namn...

Imorgon börjar det!!!

Den skandinaviska medaljkampen

Vintern går på högvarv! Det gör också alla vintersporter. Idag har det första av de tre stora vinteridrottsmästerskapen avslutats. Då är det också läge att ta upp och från och med nu mer ingående följa den nordiska medaljligan! Det vill säga, den skandinaviska kampen om vilket land som lyckas bäst i alpina VM, längdskid-VM och skidskytte-VM. Senast det begav sig, 2009, slutade det så här:

Norge
10 guld 3 silver 4 brons

Finland
3 0 7

Sverige
1 3 2

För Norge plockade Björndalen och Northug sammanlagt 7 guld (om man räknar med stafetterna) och det ensamt hade ju räckt för en slutgiltig seger. På detta Ola Vigen Hattestad som vann guld både i den individuella sprinten och i teamsprinten, Aksel Lund Svindal som körde till sig ett guld och ett brons samt ytterligare en drös hedrande ströinsatser. En överlägsen seger över grannländerna.
Finland räddade sin andraplats genom sex medaljer i längd-VM.
Sveriges tredjeplats var givetvis ett fiasko, och bara Helena Ekholm (då Jonsson) lyckades köra hem en medalj av ädlaste slag.

Men nu så!
När alpina VM idag alltså avslutades kan vi med glädje sammanfatta medaljställningen på detta vis:

Norge
1 0 0

Sverige
0 1 3

Finland
0 0 0

Norge håller förstaplatsen tack vare Aksel Lund Svindals försvarade guld i kombinationen.
Sverige har alltså lyckats skrapa ihop hela fyra medaljer under det alpina VM, till skillnad från senast då det blev noll! Bara två nationer tog fler medaljer än Sverige; Österrike (förstås) som tog 8 medaljer och Italien som körde ihop till 6. Frankrike landade på lika många som Sverige.
Finlands egentligen enda hopp, Tanja Poutianen, floppade i sina tävlingar och därmed går Finland lottlösa från det alpina VM:et.

Norge
Aksel Lund Svindal - guld, superkombination

Sverige
Jens Byggmark - silver, slalom
Anja Pärson - brons, superkombination
Anja Pärson, Maria PH, Hans Olsson, Matts Olsson - brons, lagtävlingen
Maria PH - brons, slalom

Och på torsdag börjar längd-VM! Efter Daniel Rickardssons seger i herrarnas 15 kilometer igår, samt Emil Jönssons seger och Charlotte Kallas tredjeplats i dagens världscupsprint, ser man ju inte så lite fram emot detta...