Bokslut för ÖSK, utsikter för HV samt lite Zlatan

Den allsvenska säsongen är sedan länge över. Själv satt jag och frös på Behrn Arena när Örebro avslutade en på de allra flesta sätt ypperlig säsong med en ganska så rutten insats mot Trelleborg. 1-1, oavgjort, och matchen blev ännu ett bevis på att så fort Örebro tror lite för mycket om sig själva så skiter det sig. Örebro är inte riktigt där än, högst upp i toppen. Man kommer närmre och närmre, men är inte riktigt där. Målet inför säsongen var att sluta topp fem. Man var riktigt nära att uppfylla det målet, men missade till slut med en placering. Det blev alltså en sjätteplats, något som ändå är en placering bättre än föregående säsong.
Det finns mycket att glädjas åt kring Örebro efter denna säsong. Ändå är det på något sätt signifikativt att man grämer sig över heltaskiga insatser som de hemma mot Häcken, Örgryte, Brommapojkarna och Trelleborg, för att ta några. Hade Örebro tagit full pott i dessa på pappret ganska så överkomliga matcher, hade laget klättrat både en och två placeringar till. Givetvis är det alltid svårt att resonera på det sättet, hade Örebro tagit fler poäng hade säkerligen lag ovanför i tabellen också gjort det, men det vittnar ändå om att Örebro inte har så himla mycket kvar till den där toppen. Att laget matchar de största och bästa i serien vet vi redan; segrar hemma och borta mot Kalmar, segrar hemma och borta mot Helsingborg, oavgjort hemma och borta mot guldmedaljörerna AIK, en förlust som egentligen borde varit vinst hemma mot Elfsborg. Det är jämnheten mot de "sämre" lagen som saknas, den där självklara pondusen. När Örebro har försökt ikläda sig i den dräkten i år, har det allt som oftast slutat med en plattmatch och sura poängtapp.
Kim behöver en pålitlig avlastare. Kihlberg och Nordback behöver yngre ersättare. Gerzic behöver bli jämnare och Antonen måste vara hel. Men det känns som att Örebro bara är en eller två klassvärningar till mittfält/anfall bort från att kunna vara med på allvar.

I söndags sjöng vi in första advent, och elitserien har redan passerat zenit. Det är makalöst vad tiden går! Helt makalöst...
HV har stundom sett oslagbara och överlägsna ut. Laget inledde säsongen med en fin svit på nio raka hemmasegrar. Johan Davidsson har samlat poäng som vore de kapsyler. Jukka Voutilainen sköt på allt och gjorde mål på det mesta innan han blev skadad. Pasi Puistola och David Petrasek har ställt allt på ända genom att hela tiden ha skuggat sin lagkapten i hela Elitseriens poängliga. Stefan Liv har visat mästartakter när det krävts, och har genom sina fyra nollor hittills denna säsong nu även rekordet i antal hållna nollor i grundserien. Regerande mästarna Färjestad (som har skuggat HV i tabellen i stort sett hela vägen hittills) har slagits tillbaka med 8-0 hemma och 5-0 borta! Frölunda kördes vid senaste mötet i Göteborg över med 3-0. Linköping har besegrats med 6-2 borta och 6-4 hemma. Senast uppe i Skellefteå lyckades HV vinna efter förlängning. Lagets power play har stundtals varit löjligt effektivt. HV har legat i topp av tabellen i stort sett hela vägen från säsongsstart till nu, med en förkrossande målskillnad vida överlägsen alla andra lag. Lagets förstafemma med Davidsson, Voutilainen, Thörnberg, Puistola och Petrasek har flera gånger om hyllats som den kanske allra bästa femman någonsin i Elitseriens historia. Väldigt, väldigt mycket talar för att det blir en ny finalfest för HV i år, och skulle detta ha skrivits för ett par, tre veckor sedan, skulle jag nog ha varit ganska säker på att guldet skulle bärgas tillbaka till Småland.
Efter bortamatchen mot Linköping i måndags, finns dock anledning till viss oro. Förlusten med 5-2 må vara hänt, Linköping är utan tvekan ett väldigt bra lag, och väldigt svåra att slå. Men det är trots allt i samband med tjeckerna Hlinka och Hlavac ankomst som Linköping har fått upp farten. Innan det såg de lite ut som Frölunda gjort de senaste säsongerna, och för all del fortfarande gör, som ett stjärnspäckat lag med den dåliga vanan att vara väldigt ojämna. Blev väldigt överraskad när jag, senast jag kollade till tabellen, upptäckte att Linköping inte alls var speciellt långt ifrån HV vad gäller målskillnad. Mycket beror givetvis på Hlavacs helt fenomenala målfacit sedan han anlände. Tjeckerna gör helt klart Linköping till en mycket stark guldkandidat. Det vill till att HV håller ihop och, till att börja med, vinner serien. Några av de mål Linköping gjorde mot HV var så sanslöst vackra, och satte HV-spelarna så sanslöst på pottan, att det var ren och skär ångest att se. Fortsätter Linköping i samma takt, blir de sannerligen väldigt svårstoppade.
I andra änden av tabellen skrivs för tillfället svensk hockeyhistoria i varje ny omgång, då Foppa Forsberg och Markus Näslund plöjer allt i sin väg och spottar in poäng. Jag skulle inte bli förvånad om Modo spelar final i vår heller...

I söndags fanns sex av de tio nominerade till France Footballs guldboll på plan när Barcelona tog emot Real Madrid. Det var inte Messi (slutgiltig placering: 1), Ronaldo (2), Xavi (3), Iniesta (4) eller Kaká (6) som avgjorde. Det var han som till slut hamnade sjua på den där listan, Zlatan, som gjorde matchens enda mål och avgjorde världens största och dyraste ligamatch. Igår slog han så till igen, borta mot Xerez. En iskall chip över målvakten efter en fint genomskuren pass av Messi. Låt oss aldrig vänja oss vid tanken, och göra det till vardag att vi har en svensk som dominerar i världens bästa klubblag i världens bästa liga, mot världens bästa spelare... Det kommer ju förmodligen aldrig någonsin att hända igen.