Så kom det då, till sist. Kvalet som blev ett kval för mycket för det svenska fotbollslandslaget. Kvalet som blev ett kval för mycket för Lars Lagerbäck. Kvalet som blev ett kval för mycket för den fina svenska sviten.
Man kan välja att bli riktigt trött på att en europeisk VM-kvalgrupp kan innehålla Schweiz, Grekland, Israel, Lettland, Luxemburg och Moldavien, samtidigt som Sverige ställs mot Danmark, Portugal, Ungern och Albanien. Var finns belöningen i att Sverige varit ett av Europas bästa kvalnationer under 2000-talet i det systemet?
Man kan också välja att bli riktigt trött på att Sverige bestämde sig för att testa ett nytt spelsystem i kvalets första match borta mot svåra Albanien som kostade två poäng, att hemmamatchen mot Portugal bara gav en poäng trots spelövertag nog för tre, att Källström och Nilsson fick hjärnsläpp som kostade Sverige tre poäng hemma mot Danmark, samt att Sverige fick två mål bortdömda på Parken så sent som i lördags.
Men då ska man också komma ihåg att Sverige lyckades kriga sig till 0-0 nere i Portugal, att Zlatan stod för ett nytt underverk med matchens absolut sista "spark" som gav tre poäng borta mot Ungern, samt att en maltes på egen hemmaplan hjälpte Sverige till seger genom att göra matchens enda mål, i fel nät.
Nu är vi där vi är, vi står där vi står. Om inte alla tiders mirakel inträffar på onsdag (vilket ju sannerligen vore en skön vändning efter all medias uppgivenhet och totala övertygelse om att det nu faktiskt är kört), så missar Sverige för första gången sedan 1998 ett stort mästerskap. Det är ju knappt så man minns att det faktiskt har funnits en tid då det kunde bli så. Nu målas mörka och dystra framtidskval upp från alla håll och kanter. Det sägs att den värdefulla rutin som landslagets yngre spelare och arvtagare går miste om från Sydafrika kommer att resultera i flera år utan mästerskap för svensk landslagsfotboll. Själv tänker jag inte riktigt behandla det så tröstlöst.
Det är ju ganska svårt att hävda att unga spelare som Safari, Rasmus Elm och Marcus Berg inte redan fått nyttig erfarenhet från kvalet som precis håller på att avslutas. Dessutom kommer säkerligen, trots allt som sagts, de flesta äldre stanna minst ännu en mästerskapscykel. Att Henke nu för ca fjärde gången väljer att avsluta sin landslagskarriär, är inte direkt någon skräll. Kanske blir det nu också verkligen så. Om Anders Svensson väljer att kliva av, så må det vara hänt, men det är knappast så att landslaget står och faller med honom. En fin framtida kvalelva skulle mycket väl kunna se ut så här:
Isaksson
Andreas håller i flera år till. Han har börjat hitta storformen i Holland, och har heller ingen som direkt hotar underifrån. Ska väl vara John Alvbåge, då. =)
Safari
Mellberg
Majstorovic/Bjärsmyr
Nilsson
Safari är svensk fotbolls nye store vänsterback efter Erik Edmans gyllene dagar. Mellberg kommer nog, trots vad han antytt, att fortsätta. Majstorovic har varit briljant kvalet igenom, men kan gärna få känna på konkurrensen av Bjärsmyr, som kommer att växa i Grekland.
Alexander Larsson/V. Elm
Källström
Gustav Svensson
R. Elm
Har aldrig riktigt gillat Samuel Holmén. Det blir hur som helst knappast sämre med Alexander Larsson, som varje vecka spelar matcher i världens tuffaste och bästa fotbollsliga, och emellanåt gör drömfrisparksmål. Kanske kan Larsson få lite konkurrens av äldre broder Elm, om denne kan höja sig något/några snäpp till. Källström kommer att bli den nye fältherren, och bredvid honom i ny Svensson/Linderoth-roll tycker jag att Gustav Svensson borde ges chansen att rejält växa in i bygget. Tycker inte det känns som att Pontus Wernbloom kan leverera den hårdhet och tuffhet som han kan tyckas utstråla. Gustav har dessutom också känsla för det där med drömmål. Rasmus Elm, Sveriges största talang sedan Tomas Brolin, kräver ingen närmre motivering.
Ibrahimovic
Berg
Skrota Rosenberg, använd Elmander som en arbetsmyra lite överallt där det behövs när det behövs, nyttja Toivonens briljans sparsamt. Men låt nu Zlatan och Berg få jobba ihop sig! Det kan bli fint, riktigt fint.
Och vem ska få leda då? Visst vore det väl ändå makalöst spektakulärt med världens mest berömde Svennis! Men låt oss snarare tro något i stil med Hasse Backe eller Jörgen Lennartsson.
Inte skulle någon väl direkt häpna ifall detta lag lyckas ta sig till EM 2012, om nu lag som Slovakien, Slovenien och Norge är nära nu?
Ett fotbolls-VM utan Sverige. Jag skrev om det redan efter förlusten hemma mot Danmark:
"Men det finns också något positivt i en (nu skriver jag) eventuell svensk kvalificeringsmiss. Mitt fotbollsintresse blossade upp på riktigt i samband med fotbolls-VM 1998 i Frankrike. Ingen turnering sedan dess har, i mitt tycke, kunnat skapa lika mycket magiskt skimmer omkring sig. Ingen turnering har kunnat ståta med lika många profiler som då. Eller vad sägs om:
Taffarel, Dunga, Bebeto, Rivaldo, Zidane, Djorkaeff, Deschamps, Desailly, Thuram, Blanc, Barthez, Shearer, Batty, Ince, Merson, Matthäus, Bierhoff, Klinsmann, Bergkamp, Overmars, Cocu, Frank de Boer, Ronald de Boer, Batistuta, Ortega, Salas, Zamorano, Hernandez, Chilavert, Schmeichel, Michael Laudrup, Brian Laudrup, Vieri, Baggio.
Oslagbart. Så är det bara..."
Det finns trots allt skäl till att längta till sommaren...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar