Medalj på g, ÖSK?

Vilket stim, ÖSK! Efter en fin 1-0-seger borta mot kris-Hammarby, visade ju laget fullkomligt strålande takter när man slog Kalmar BORTA med 3-1! Det är ju fullkomligt osannolikt, främst pga två saker. För det första, så slog Örebro de regerande mästarna hemma i våras, vilket ju torde ha funkat som extra tändvätska åt smålänningarna. För det andra, så slog Örebro Kalmar på bortaplan även förra säsongen, också då efter två mål av Kim Olsen. Sanslöst, alltså! Örebro ligger nu helt plötsligt ganska så bra till för medalj i allsvenskan! Vem hade trott det kring tiden då jag skrev min senaste blogg, och Örebro presterade resultat som 1-3 hemma mot Häcken och 2-2 hemma mot Örgryte? Nu väntar IFK Göteborg hemma imorgon kväll. Man törs ju knappt tänka på vad en seger i den matchen skulle innebära...
Anmärkningsvärt i högsta grad är också att när Örebro "slog igenom" under förra hösten, så gjorde man det inte minst tack vare Porokara och Bassombeng, två tekniska yrväder som turades om att göra fenomenala toppinsatser. Ett knappt år senare, när Örebro på allvar slåss om medaljerna, är Bassombeng petat till förmån för en pojkspoling vid namn Marcus Astvald. Och Porokara är efter att, det måste sägas, ha varit lysande under våren och sommaren och långa stunder burit lagets offensiv, nu inne i en ändlöst djup svacka. Visst är det trist, absolut. Men min främsta poäng här är att Örebro nu har en så pass bred trupp att laget klarar sig ändå.
Jag var på ÖSK:s hemmamatch mot Gefle. Det ska först och främst sägas att Gefle uppträdde ungefär som Grekland gjorde mot Sverige i premiärmatchen i EM förra sommaren. Men. Kan det ha varit Örebros spelmässigt bästa match genom tiderna? Det måste banne mig åtminstone vara i närheten!

Och så har elitserien dragit igång. För tillfället tycks det nästan otäckt vilket flyt "mina" lag har i seriespelet. I premiärmatchen borta mot kanske tuffaste konkurreten Linköping, vann HV 71 med 6-2! De visade upp en fortsatt dödlig effektivitet i sitt power play. Per Ledin gjorde mål, och bråkade med Andreas Jämtin. Johan Davidsson sades vara en helt ny spelare efter sin operation efter förra säsongen. Och Jukka Voutilainen smällde in två mål direkt. Så långt allt frid och fröjd!

Sedan senast har de svenska fotbollsherrarna gripit det sista halmstrået i kampen om en VM-plats. Den osannolika segern borta mot Ungern kräver inga övriga kommentarer. Och trots att matchen mot Malta var lika urusel, som matchen mot Ungern var underskön, så blev det ju ändå seger. Så, chansen finns kvar. Det är dock rimligt att tro att seger borta mot Danmark krävs. Vi får väl se...
Sedan senast har de svenska fotbollsdamerna gjort precis vad de numera brukar göra i mästerskap, nämligen vikt ner sig kapitalt! Vi var några som verkligen tänkte ge damerna en chans. Det var uppbunkrat med chips och cola, och en skön förväntan låg i luften. Det var svårt att inte ryckas med av medias snack om att kvartsfinalen i EM mot Norge bara skulle bli en promenadseger. Låt vara att det var en överdrifternas överdrift. Däremot är det banne mig inte okej, att efter allt snack om att det nu var Sveriges tur, gå ut på planen i en kvartsfinal i ett fotbolls-EM, och tänka på om man glömde kvar trosskydden på hotellrummet. Fy tusan, vilken genomrutten insats! Sverige gjorde så att Norge såg ut som den världsmakt de en gång varit inom damfotbollen, när sanningen egentligen är att Sverige tagit ett ganska så stort kliv förbi Norge. Eller ja, det trodde vi ju alla, i alla fall... Eländes elände, det må jag säga.