Kanske inte ändå, ÖSK...

Jag antar att det är det som skiljer ÖSK från de riktiga tungviktarna i serien. Med tusan så klar medaljchans, stod laget för en märkligt blek insats hemma mot hetaste guldkandidaten IFK Göteborg. Den 0-0-matchen följdes sedan igår upp av en katastrofal 0-3-förlust borta mot nedflyttningshotade GAIS. GAIS fick mer än revansch från 2-0-förlusten i Örebro vid lagens senaste möte. Då var det Örebro som var överlägsna i det mesta. Igår var det GAIS. Kul för Axén. Trist och tråkigt och trött för Boström, och alla oss andra också. Känslan nu är att ÖSK går mot ännu en för klubben så signifikativ mittenplaceringssäsong. Välkomna att bevisa mig fel, ÖSK.

Skönt då att hockeysäsongen nu också är igång på allvar, så att man får något att glädjas åt också (ursäkta min överdrivna sarkasm gentemot ÖSK, på det stora hela har ju säsongen hittills varit ett smått gigantiskt lyft för klubben och allt och alla kring den, och det finns ju egentligen bara all anledning att glädjas med klubben, men mycket vill ju som bekant ha mer, att laget inte tar de chanser som trots allt finns till en topplacering skapar ju givetvis tillfällig irritation). Och så här inledningsvis känns det ju som att HV blir laget att slå. Självklart hoppas jag att ingen gör det!
Fina fyra raka segrar i inledningen, senaste igår hemma mot Modo och återuppståndne Foppa. Men det är som det gamla djungelordspråket säger: Hellre en Ledin en hel säsong, än en Foppa i tre matcher.
Efter att Voitulainen och Davidsson haft en smått galen utdelning under de första tre matcherna, återfanns ingen av dem i målprotokollet igår. Då var det ändå en ganska skön njutning att läsa målskyttarna: Tedenby, Melin, Ledin. Jisses. Tänker man efter ordentligt, så tror jag att fler kommer tvingas inse att det faktiskt knappast kan finnas något bättre komponerat lag i serien än HV. Det kan bli en finfin säsong, det här.

Det vid flera tillfällen varit riktigt nära att listan fått påökt med några riktigt härliga skalper. Gustav Larsson cyklade häromveckan hem ett VM-silver, och brottaren Jimmy Lidberg var för några dagar sedan bara sekunder från ett VM-guld. Istället tycks vi få lita till de svenska damerna. Ja, inte fotbollsdamerna givetvis, som tycker att de nu har fått upprättelse efter att ha tvålat till självaste BELGIEN i den inledande VM-kvalmatchen. Som om detta skulle vara nog för att släta över det pinsamma faktum att de svenska fotbollsdamerna fortfarande bara snackar utan att prestera, och fortfarande är hjälplöst sämst när det verkligen gäller.
Men men, glöm det!
De nya svenska hjältinnorna heter istället Sofia Mattson och Jenny Hardingz. De båda är fina bevis för att svenska damer trots allt kan vara riktigt fina kämpar. Sofia brottade till sig ett VM-guld, och Jenny boxade till sig ett EM-guld. Härliga insatser. Och så skönt att få fylla på listan ytterligare.

Den svenska återupprättelsen '09
VM-guld - bandy (herrar)
VM-guld - Helena Jonsson (jaktstart)
VM-guld - Sara Sjöström (100 m fjäril)
VM-guld - Sofia Mattson (51-kilosklassen)
EM-guld - Johan Wissman (inomhus)
EM-guld - Johanna Mattson (59-kilosklassen)
EM-guld - Anders Gustafsson (K1 1000 m)
EM-guld - Sofia Paldanius & Josefin Nordlöw (K2 1000 m)
EM-guld - Jenny Hardingz (48-kilosklassen)
Världscupsegrare - Helena Jonsson
Seger i The Players Championship - Henrik Stenson
Seger i LPGA-mästerskapen - Anna Nordqvist