Kanske inte ändå, ÖSK...

Jag antar att det är det som skiljer ÖSK från de riktiga tungviktarna i serien. Med tusan så klar medaljchans, stod laget för en märkligt blek insats hemma mot hetaste guldkandidaten IFK Göteborg. Den 0-0-matchen följdes sedan igår upp av en katastrofal 0-3-förlust borta mot nedflyttningshotade GAIS. GAIS fick mer än revansch från 2-0-förlusten i Örebro vid lagens senaste möte. Då var det Örebro som var överlägsna i det mesta. Igår var det GAIS. Kul för Axén. Trist och tråkigt och trött för Boström, och alla oss andra också. Känslan nu är att ÖSK går mot ännu en för klubben så signifikativ mittenplaceringssäsong. Välkomna att bevisa mig fel, ÖSK.

Skönt då att hockeysäsongen nu också är igång på allvar, så att man får något att glädjas åt också (ursäkta min överdrivna sarkasm gentemot ÖSK, på det stora hela har ju säsongen hittills varit ett smått gigantiskt lyft för klubben och allt och alla kring den, och det finns ju egentligen bara all anledning att glädjas med klubben, men mycket vill ju som bekant ha mer, att laget inte tar de chanser som trots allt finns till en topplacering skapar ju givetvis tillfällig irritation). Och så här inledningsvis känns det ju som att HV blir laget att slå. Självklart hoppas jag att ingen gör det!
Fina fyra raka segrar i inledningen, senaste igår hemma mot Modo och återuppståndne Foppa. Men det är som det gamla djungelordspråket säger: Hellre en Ledin en hel säsong, än en Foppa i tre matcher.
Efter att Voitulainen och Davidsson haft en smått galen utdelning under de första tre matcherna, återfanns ingen av dem i målprotokollet igår. Då var det ändå en ganska skön njutning att läsa målskyttarna: Tedenby, Melin, Ledin. Jisses. Tänker man efter ordentligt, så tror jag att fler kommer tvingas inse att det faktiskt knappast kan finnas något bättre komponerat lag i serien än HV. Det kan bli en finfin säsong, det här.

Det vid flera tillfällen varit riktigt nära att listan fått påökt med några riktigt härliga skalper. Gustav Larsson cyklade häromveckan hem ett VM-silver, och brottaren Jimmy Lidberg var för några dagar sedan bara sekunder från ett VM-guld. Istället tycks vi få lita till de svenska damerna. Ja, inte fotbollsdamerna givetvis, som tycker att de nu har fått upprättelse efter att ha tvålat till självaste BELGIEN i den inledande VM-kvalmatchen. Som om detta skulle vara nog för att släta över det pinsamma faktum att de svenska fotbollsdamerna fortfarande bara snackar utan att prestera, och fortfarande är hjälplöst sämst när det verkligen gäller.
Men men, glöm det!
De nya svenska hjältinnorna heter istället Sofia Mattson och Jenny Hardingz. De båda är fina bevis för att svenska damer trots allt kan vara riktigt fina kämpar. Sofia brottade till sig ett VM-guld, och Jenny boxade till sig ett EM-guld. Härliga insatser. Och så skönt att få fylla på listan ytterligare.

Den svenska återupprättelsen '09
VM-guld - bandy (herrar)
VM-guld - Helena Jonsson (jaktstart)
VM-guld - Sara Sjöström (100 m fjäril)
VM-guld - Sofia Mattson (51-kilosklassen)
EM-guld - Johan Wissman (inomhus)
EM-guld - Johanna Mattson (59-kilosklassen)
EM-guld - Anders Gustafsson (K1 1000 m)
EM-guld - Sofia Paldanius & Josefin Nordlöw (K2 1000 m)
EM-guld - Jenny Hardingz (48-kilosklassen)
Världscupsegrare - Helena Jonsson
Seger i The Players Championship - Henrik Stenson
Seger i LPGA-mästerskapen - Anna Nordqvist

Medalj på g, ÖSK?

Vilket stim, ÖSK! Efter en fin 1-0-seger borta mot kris-Hammarby, visade ju laget fullkomligt strålande takter när man slog Kalmar BORTA med 3-1! Det är ju fullkomligt osannolikt, främst pga två saker. För det första, så slog Örebro de regerande mästarna hemma i våras, vilket ju torde ha funkat som extra tändvätska åt smålänningarna. För det andra, så slog Örebro Kalmar på bortaplan även förra säsongen, också då efter två mål av Kim Olsen. Sanslöst, alltså! Örebro ligger nu helt plötsligt ganska så bra till för medalj i allsvenskan! Vem hade trott det kring tiden då jag skrev min senaste blogg, och Örebro presterade resultat som 1-3 hemma mot Häcken och 2-2 hemma mot Örgryte? Nu väntar IFK Göteborg hemma imorgon kväll. Man törs ju knappt tänka på vad en seger i den matchen skulle innebära...
Anmärkningsvärt i högsta grad är också att när Örebro "slog igenom" under förra hösten, så gjorde man det inte minst tack vare Porokara och Bassombeng, två tekniska yrväder som turades om att göra fenomenala toppinsatser. Ett knappt år senare, när Örebro på allvar slåss om medaljerna, är Bassombeng petat till förmån för en pojkspoling vid namn Marcus Astvald. Och Porokara är efter att, det måste sägas, ha varit lysande under våren och sommaren och långa stunder burit lagets offensiv, nu inne i en ändlöst djup svacka. Visst är det trist, absolut. Men min främsta poäng här är att Örebro nu har en så pass bred trupp att laget klarar sig ändå.
Jag var på ÖSK:s hemmamatch mot Gefle. Det ska först och främst sägas att Gefle uppträdde ungefär som Grekland gjorde mot Sverige i premiärmatchen i EM förra sommaren. Men. Kan det ha varit Örebros spelmässigt bästa match genom tiderna? Det måste banne mig åtminstone vara i närheten!

Och så har elitserien dragit igång. För tillfället tycks det nästan otäckt vilket flyt "mina" lag har i seriespelet. I premiärmatchen borta mot kanske tuffaste konkurreten Linköping, vann HV 71 med 6-2! De visade upp en fortsatt dödlig effektivitet i sitt power play. Per Ledin gjorde mål, och bråkade med Andreas Jämtin. Johan Davidsson sades vara en helt ny spelare efter sin operation efter förra säsongen. Och Jukka Voutilainen smällde in två mål direkt. Så långt allt frid och fröjd!

Sedan senast har de svenska fotbollsherrarna gripit det sista halmstrået i kampen om en VM-plats. Den osannolika segern borta mot Ungern kräver inga övriga kommentarer. Och trots att matchen mot Malta var lika urusel, som matchen mot Ungern var underskön, så blev det ju ändå seger. Så, chansen finns kvar. Det är dock rimligt att tro att seger borta mot Danmark krävs. Vi får väl se...
Sedan senast har de svenska fotbollsdamerna gjort precis vad de numera brukar göra i mästerskap, nämligen vikt ner sig kapitalt! Vi var några som verkligen tänkte ge damerna en chans. Det var uppbunkrat med chips och cola, och en skön förväntan låg i luften. Det var svårt att inte ryckas med av medias snack om att kvartsfinalen i EM mot Norge bara skulle bli en promenadseger. Låt vara att det var en överdrifternas överdrift. Däremot är det banne mig inte okej, att efter allt snack om att det nu var Sveriges tur, gå ut på planen i en kvartsfinal i ett fotbolls-EM, och tänka på om man glömde kvar trosskydden på hotellrummet. Fy tusan, vilken genomrutten insats! Sverige gjorde så att Norge såg ut som den världsmakt de en gång varit inom damfotbollen, när sanningen egentligen är att Sverige tagit ett ganska så stort kliv förbi Norge. Eller ja, det trodde vi ju alla, i alla fall... Eländes elände, det må jag säga.