Sverige i Peking

Kunde jag så skulle jag utan tvekan skryta genom att klistra in motsvarande text inför vinter-OS i Turin 2006, skriven på Tumult. En text där jag antog en relativt positiv ställning, och ju i det avseendet fick ganska så rätt. Inte minns jag allt, men vad jg minns är bland annat hur jag tippade att damernas curlinglag skulle ta guld samtidigt som herrarnas floppade. Och min själ, blev det inte precis så?
Så, låtom oss pricka av de på förväg mest uppskrivna medaljchanserna.

- Stefan Holm. Jag tror det är lite för många faktorer som spelar in. Silnov som hoppade 2.38 veckan efter Holms 2.37, Stefans nedåtgående form efter just det hoppet, det faktum att ingen höjdhoppare försvarat ett OS-guld. Konstigt vore det dock om Stefan blev helt utan medalj, så vad ska man tro, silver?
- Linus Thörnblad. Trots hans uppenbara kapacitetsbrist har han alltid haft en förmåga att inför de senaste mästerskapen omnämnas som en skrällmedaljör, detta utan att sedan ha lyckats. Likaså här.
- Ara Abrahamian. Silver senast. Hans tränare menar att de är fem som alla har chans att ta guld. Känns som att Ara hade sin chans i Aten. Men vad sjutton, varför inte ett brons...
- Ida-Theres Nerell. Det sägs att bara den person hon aldrig har besegrat står mellan henne och ett guld. I OS besegrar hon Saori Yoshida . Guld!
- Susanna Kallur. Sprang för första gången sedan finska vinterkriget i spikskor på träning igår. Men hennes situation är så absurd att skulle hon springa hem ett guld så får Sverige skämmas likt Ryssland de senaste dagarna. Men, förutsatt att hon kommer till start, ett brons kan hon nog knipa.
- Stefan Nystrand. Fick vara världsrekordhållare en stund i vintras. Har inte börjat använda den nya superdräckt som uppenbarligen övriga världssimmare alla gått över till. Det borde innebära att det finns tid att plocka när han väl tar den på sig. Har störst guldchans på 100 m fritt, knappt medaljchans på 50 m. Men han tar sitt guld på 100.
- Therese Alshammar. Satsar helt på 50 m. Men jag tror att Therese hade sin stora chans i Sydney, där det blev två individuella silver. Ingen medalj för henne här.
- Håkan Dahlby. Uppskrivs överallt som Sveriges största guldhopp. Hur troligt känns det då att han, i en vansklig sport som dubbeltrap, verkligen håller för trycket? Men äh, varför inte? Var trots allt bara femma i Aten, och borde ha skön motivation. Guld!
- Damfotbollslandslaget. Började så smått tro att detta laget verkligen kunde ta medalj. Laget har verkat fokuserat och målmedvetet, och har den kanske lättaste gruppen. Men så kom premiären mot Kina. Kina spelade på intet sätt bra. Men Sverige var urusla och gick återigen på pumpen i en mästerskapspremiär. Visst lever i allra högsta grad hoppet om avancemang från gruppen fortfarande kvar, men det svenska spelet, och det faktum att förlusten mot Kina nu innebär att Sverige med största sannolikhet får en fantastiskt svår kvartsfinalmotståndare, gör att jag inte tror på medalj.
- Sofia Paldanius. Trea i VM 2006 och fyra världscupsegrar 2007. Kanske borde man tro att största medaljchansen i kanot är Markus Oscarsson, som ju redan har ett guld från Aten i K2. Men jag tror inte han har samma lycka på egen hand, utan tror istället stenhårt Sofia, och att hon överraskar (eller inte?) och tar guld.
- Lagkappslagen i simning. Simnation som Sverige är (i alla fall på kort bana) tycker jag man kan hoppas på åtminstone en medalj från lagkappslagen. Ett brons tas av antingen herrarna på 4x100 m fritt, eller av damerna på 4x100 m medley.
- Fredrik Kessiakoff. Blev fyra i VM i fjol och trea i VM 2006. Tog även en världscupseger 2007. Det har varit ont om svenska os-medaljer på cykel, i år blir det ett brons.
- Karolina Kedzierska/Hanna Zajc. Jag tror att någon av taekwondo-tjejerna överraskar och tar ett silver.
- Lisa Nordén. Blev 3:a i EM tidigare i år. OS är dock både ett och två snäpp upp. Blir svårt för henne att ta medalj.

Jörgen Persson tar inte heller medalj i sitt sjätte OS.

Magnus Peterssons största bedrift är och kommar alltid att vara silvret i Atlanta.

Susanne Ljungskog har inte vunnit något stort sedan VM-guldet 2003.

Carolina Klüft skänkte bort sin medalj när hon gjorde slut med sjukampen till förmån för längd och tresteg.

Mustafa Mohammed säger själv att han är för långsam för 1500 m.

Markus Oscarsson tar inte medalj ensam.

Anna-Karin Kammerling tar medaljer i EM på kort bana, inte i OS på lång.

Josefin Lillhage tar medaljer i Em på kort bana, inte i OS på lång.

Robin Söderling...vad har han egentligen vunnit de senaste åren?

Jonas Björkman/Robin Söderling har haft alldeles för lite tid att spela ihop sig.

Emma Samuelsson är för ung.

Fredrik Lööf tog brons i Sidney. Han tar ingen medalj här.

Therese Torgersson/Vendela Santén får nöja sig med sitt brons från Aten.

Summa summarum: 4 guld, 2 silver, 3 brons. Kan det vara något? Tolv medaljer i Sidney, åtta i Aten, fyra guld vid båda tillfällena. En skillnad från Aten-OS är att man saknar de där riktigt självklara medaljkandidaterna. I Klüft och Olsson hade den svenska truppen för fyra år sedan två givna guld, i Klüfts guld dessutom den perfekta starten på OS för andra svenska tävlande att rida vidare på. Nu har OS redan tjuvstartat, detta genom en undermålig insats av ett svenskt damfotbollslandslag som inte verkade motiverade nog...i damfotbollens största turnering...
Låt oss dock inte nedslås, utan istället hoppas på att trenden fyra guld håller i sig, och att det blir en medalj mer än i Aten.