Äntligen!

Äntligen!!!
Äntligen får vi kalla oss världsmästare i en "större" sport igen! Efter ett ack så magert 2008, så känns det ju så härligt att Sverige igår krossade ryssen och tog VM-guld, i...bandy!
Nej, jag är inte ironisk. Låt vara att det hade klassats som tidernas skräll om Sverige inte tagit minst silver i detta mästerskap, och låt vara att det enda som stått mellan Sverige och ett VM-guld de senaste tre åren varit just Rysslan. Det spelar liksom ingen roll. Efter att Småkronorna förlorat sitt "givna" VM-guld strax efter nyår, efter att en Tina Törner i ledning i världens tuffaste rally snöpligt diskats pga missade kontroller strax därefter, och med Idrottsgalan (där det drevs kraftigt med det misslyckade 2008) färskt i minne, började det kännas som att 2009 redan höll på att glida ifrån svenska idrottare. Just därför är det så skönt att konstatera att Sverige får kalla sig världsmästare i en sport som faktiskt drar medialt intresse från (åtminstone delar av) hela världen. Låt oss nu sannerligen hoppas att våra skidåkare levererar som aldrig förr!

Personligen tror jag att en svensk medaljskörd efter alla skidmästerskap som staplas på varandra i februari skulle kunna se ut så här:
Anja Pärson - 1 guld (störtlopp), 1 silver (super-G), 1 brons (komb)
Emil Jönsson 1 guld (sprint)
Stafettlaget längd - 1 guld (herrar)
Johan Olsson - 1 brons (15 km)
Charlotte Kalla - 1 guld (skiathlon) 1 brons (någon annan disciplin)
Stafettlaget sprint - 1 silver (herrar)
Helena Jonsson - 1 silver (någon disciplin)
Stafettlaget skidskytte - 1 brons (damer)
Anna-Carin Olofsson Zidek - 1 brons (någon disciplin)
Björn Ferry - 1 brons (någon disciplin)
...och det skulle väl vara okej?

Ingen mer jul...på ett tag

Tusan så trist! Julen är slut, den är borta! Och i år gick det banne mig fortare över än någonsin tidigare! Och då hjälpte jag ändå mina föräldrar att sätta in julgran ungefär en vecka tidigare än normalt. Men det känns ju som att man knappt börjat lyssna på julmusik än... Nej, fy så trist alltså! Ungefär vid den här tidpunkten för ett år sedan åkte jag tillsammans med min blivande fästmö ut till Plantagen som reade ut alla gröna växter för 50 %. Reklamfilmen på tv frågade om hemmet kändes tomt efter allt julpynt...ungefär som nu... Kunde man göra annat än åka dit?
Och snön lyser som sig bör med sin totala frånvaro. Känner dessutom att jag fått alldeles för lite vinterstudio i mig hittills. Måste bli bättring på den fronten.

Nej, men vart tog julen egentligen vägen?

Coldplay alltså... Makalöst, helt makalöst. Man blir smått matt.

Vänner höjer röster för att jag borde börja resencera filmer här. Varför inte? Bryr sig nån, tro? Rensade lite i DVD-samlingen i kväll. Gjorde faktiskt något som jag aldrig gjort förr härom dagen, köpte en film för att den var billig. Har vid flera tillfällen tidigare övertygat mig själv om att jag verkligen inte vill ha den, trots dess flashiga yttre. Men så till sist bedrog snålheten visheten...eller vad man ska säga...

Ja, det var tusan...

Film i jul

Har under en koncentrerad period sett tre filmer, som alla kräver att omnämnas.

Saw!
Vilken makalöst smart film! Kunde inte i min vildaste fantasi begripa hur denna serie kunnat bli så populär att antalet uppföljare nu är uppe i fyra. Den ena dessutom med den mer smaklösa omslagsbilden än den andra...
Men den första serien, från 2004, är i sanning en av de absolut smartaste jag sett i genren! Rekommenderas varmt till alla. Rykten och omdömmen vill mena att uppföljarna alla slagit in på en mer splatter- och äckelbetonad väg, och om dessa säger jag heller inget. Har inte sett någon. Och det är ju egentligen givet. Med en sådan start är samtliga uppföljare dömda att misslyckas, åratal innan de börjar skrivas...

Nyckeln till Frihet!
Har faktiskt aldrig koncentrerat sett hela rakt igenom. Har vid flera tillfällen slagit på tv:n och sett fragment av den, givetvis utan att kunna förstå varför den i sex år legat tvåa på IMBD över tidernas bästa filmer. Men det är nästan så jag resignerar. Den är fantastisk. I mycket, mycket hård konkurrens med fängelsefilmer som Flykten från Alcatraz och Den Grön Milen måste denna trots allt ses som snäppet vassare. Vet inte om jag skulle lista den som tvåa på tidigare nämnd lista (innan den måste t.ex. samtliga filmer i Gudfadern-trilogin in), men det förtar inte på något sätt det magiska i att bänka och låta sig helt och hållet svepas med i en makalöst välgjord film som verkligen fänglsar!

Mamma Mia!
Vet att jag en gång i tiden totalsågade Moulin Rouge. Och om Mamma Mia nu är det största som hänt inom musikalfilm-genren sedan dess, så är det en minst lika usel historia! Får man slänga ihop vad för skitmanus som helst, bara för att ha en ursäkt att återuppliva en bunt briljanta sånger? Varför i hela friden måste Meryl Streep och hennes galna vänninor skrika sig igenom filmen, så fort de inte sjunger? Varför i HELA FRIDEN (!!!), om det nu rör sig om musikal, väljer man en kopiöst illalåtande Pierce Brosnan till en huvudroll, eller den som ett ekskåp svängande Stellan Skarsgård till en annan? Har casting-ansvarig verkligen innerligt och helhjärtat gått in för att hitta en rollbesättning som skulle skämma ut sig och sina släkter totalt vid en live-uppsättning, bara för att visa att vad som helst kan göras på film? Vad handlar det om...