Återigen rör vi oss i gränslandet mellan vinter och vår. Såg på vädret imorse att vårens intåg ligger ungefär en månad efter, till följd av den kallaste och snöigaste vinter vi haft på jag har ingen koll på hur många år...folk brukar väl prata om 80-tal åtminstone. Måste vara en hyfsat munter nyhet för de allsvenska fotbollsspelarna, som inte bara tvingas börja så väldigt mycket tidigare än vanligt, utan nu också tvingas vänta extra länge på vårens intåg och därmed behagligare matcher.
Samtidigt som de allsvenska spelarna ska försöka genomföra en så acceptabel säsongsinledning som möjligt under dessa speciella förutsättningar, ska ishockeyspelarna försöka avsluta sin säsong så bra som möjligt. Det är en härlig tid där fotbollsmatcher varvas med hockeymatcher, där det analyseras kring hur pass bra fotbollslagen kan tänkas bli under säsongen samtidigt som kring hur pass bra hockeylagen faktiskt till slut blev när det verkligen gällde. För att ta ner det på en mer aktuell nivå, det är nu ÖSK ska visa sina tendenser inför säsongen samtidigt som HV ska kriga sig så långt som möjligt i slutspelet.
Så, ÖSK först.
Laget stod för en finfin premiär hemma på konstgräset, vann med 2-0 över nykomlingen Åtvidaberg, och var faktiskt ett av få lag som överhuvudtaget klarade av att göra mål i premiäromgången. Och bara några dagar efter det så gör ÖSK något som får gemene supporter att sätta förmiddagskaffet i halsen.
Igår offentliggjordes värvningen av Paulinho Guara till ÖSK. Kors i taket! Och äntligen! Äntligen en värvning av en spelare som i princip varenda fotbollsintresserad i detta land känner till! Det är så ovanligt häftigt! Som Örebro-supporter har man, efter flera år fulla av Tommy Wirtanen-värvningar, fått ställa in sig på att ÖSK är inte klubben som gör de spektakulära värvningarna (möjligtvis undantaget John Alvbåge för ett par år sedan). ÖSK har alltid varit klubben som värvat okänt och oglamouröst. Man har värvat spelare med viss potential att växa (Porokara, Gerzic, Olsen, Bassombeng, Almebäck), men i princip aldrig färdiga allsvenska stjärnor. Därför känns denna värvning så spännande och banbrytande. Och vem vill möta Örebros anfall i en mörk gränd nu, hand upp? Ett tremanna-anfall med Kim Olsen i mitten, flankerad av Roni Porokara och Paulinho Guara är på pappret banne mig riktigt svårslaget!
Kanske en liten brasklapp borde stickas in om att vi trots allt inte har någon vidare koll på Paulinhos form. Men varför inte hoppas på det bästa?!
Och så lite HV.
Slutspelet i år sägs vara det jämnaste någonsin. För tredje året i rad får HV möta Timrå i en slutspelsmatch, denna gången liksom förra året i kvartsfinal. Timrå, som i seriens sista omgång tog sig upp på åttonde och sista slutspelsplats, har av många s.k. experter tippats ge HV en rejäl match om avancemanget till semin. Det finns till och med dem som tippar Timrå som segrare i duellen. Man nämner HV:s svaga form och Timrås starka dito i seriens slutspurt som avgörande argument för detta. Detta trots att HV i den rena finalen om seriesegern borta mot Linköping i sista omgången relativt säkert kunde ta hem både matchen och serien. HV är alltid bäst när det gäller! Liv är alltid bäst när det gäller! Davidsson är alltid bästa när det gäller, och dessutom inför årets slutspel helt skadefri till skillnad från förra året. Och om nu inte Davidsson skulle klara av att leverera...Thörnberg, Vuotilainen, Melin, Ledin, Petrasek, Tedenby, Liv, Ward, Falk...
HV fick också en finfin start, med seger direkt på bortaplan i första matchen, om än på övertid. Men det var väl det lilla dödssprattel som Timrå orkade med. Ska man tro på något så ovanligt som en 4-0-seger för HV i den här matchserien?
Tillbaka till allsvenskan igen. Tror mig veta hur allsvenskan 2010 faktiskt slutar:
1. IFK Göteborg
2. IF Elfsborg
3. Malmö FF
4. AIK
5. Örebro SK
6. GAIS
7. Kalmar FF
8. BK Häcken
9. Helsingborg IF
10.Djurgårdens IF
11.Trelleborgs FF
12.Gefle IF
13.Mjällby AIF
14.Halmstad BK
15.Brommapojkarna
16.Åtvidabergs FF
Den som lever får se.
lördag 20 mars 2010
torsdag 4 mars 2010
Post OS
-Inför OS hade Sverige världens två bästa skidskyttar på damsidan, men Helena Jonsson och ACO floppade hejdlöst och blev helt utan medaljer.
-I Turin tog de svenska sprintherrarna två guld och ett brons, sammantaget tre medaljer. I Vancouver lyckades herrarna, med världens bäste sprintåkare Emil Jönsson i spetsen, inte få med sig någon medalj alls.
-Tre Kronor var inför OS regerande mästare. Damkronorna hade som målsättning att fullända sin trestegsraket, som började med brons i Salt Lake City '02 och fortsatte med silver i Turin '06. I Vancouver blev Sverige helt utan hockeymedalj.
-Mästerskapsåkaren Anja Pärson tycktes än en gång ha prickat perfekt form inför ett stort mästerskap. Men en våldsam krasch i störtloppet, i slutet av ett åk som annars av allt att döma hade renderat i ett silver, kom att påverka alla hennes resterande OS-starter, och guldförhoppningar och ljuva minnen från Turin (ett guld och två brons) blev till "bara" ett brons i Vancouver.
-I nya OS-grenen skicross hade Sverige en världscupledarinna i Anna Holmlund och en världscuptvåa i Lars Lewén. Ingen av dem tog sig ens till final.
-Landet Fjärdeplats gjorde inte någon besviken heller i detta OS. De svenska OS-deltagarna lyckades prestera inte mindre än åtta försmädliga, irriterande fjärdeplatser.
Ett dåligt OS för svensk del? Knappast! Allt var inte bättre förr sannerligen inte bättre förr! Hur många andra länder i världen skulle, trots alla dessa misslyckanden från klara medaljhopp, ändå komma hem med 11 (!) medaljer?! Och FEM GULD dessutom?!
Det är sannerligen nya tider för svensk vinteridrott. Turin gav oss historiens bästa svenska vinter-OS. Vancouver gav oss det näst bästa. När skidskyttar, ishockeyspelare och utförsåkare underpresterade gjorde istället den svenska längdskidtruppen den bästa insats en svensk längdskidtrupp någonsin gjort i ett OS. Sju medaljer, tre guld, två silver och två brons. Lag Anette Norberg gav sig själva legendstatus när de försvarade sitt guld från Turin. André Myhrer var världens snabbaste slalomåkare i ett av två åk, och fick det brons han bara var tre hundradelar från i Turin. Björn Ferry överraskade alla, utom sig själv, och knep Sveriges enda guld i skidskyttet. Och Anja, ja hon fick ändå ett brons efter en av OS mest heroiska insatser. Så här kan man också se på det som hände i Vancouver 2010:
Sveriges tyngsta medalj - herrarnas stafettguld
Tre Kronor må ha missat OS allra tyngsta lagtitel. Fint då att Daniel Rickardsson, Johan Olsson, Anders Södergren och Marcus Hellner knep OS näst tyngsta!
Sveriges mest värda medaljör - Anders Södergren
Att Södergren fick guld är så stort och rättvist, så det hade kunnat bytas ut mot samtliga övriga svenska medaljer. Men den mest gripande scenen i detta OS var ändå när Södergren, efter att ha åkt i mål som lycklig tia i dubbeljakten, anslöt sig till Hellner och Olsson, som han hjälpt till medalj, och de tre förenades i en stor kram.
Sveriges mest värda medaljös - Anja Pärson
Kommentar överflödig.
Sveriges mest överlägsna insats - stafettlaget
Inte en norrman i sikte! Håll i hatten, Odd-Björn! Och vi ska inte glömma att det var samma herrar som bäddade för svensk succé i dubbeljakten.
Sveriges mest överraskande medaljör - Björn Ferry
Var tusan kom han ifrån egentligen? Ett utgångsläge 15-talet sekunder sämre än damkollegan Helena Jonsson i jaktstarten. Men det sket väl han i! Han bestämde sig för att åka ikapp täten och slutligen också vinna loppet. Skidskytte är ändå utan tvekan den mest rafflande vintersport som går att beskåda på tv.
Bubblare: Johan Olsson
Sveriges mest överraskande medaljös - Anna Haag
Var tusan kom hon ifrån egentligen? Dubbla silver. En svensk tjej som INTE vek ner sig i en spurt (nåja, inte i en av två i alla fall...)!
Sveriges mest snöpliga medalj - damernas teamsprint-silver
Det var OS kanske märkligaste situation. Två flicksnärtor vid namn Charlotte Kalla och Anna Haag åkte som duracell-kaniner i semin, och förde hela loppet i finalen. Men till slut stod ändå två tyskor högst upp på prispallen. Det var påtagligt hur alla blev förvånade och besvikna över att ett givet guld blev till silver. Jacob och Anders i kommentatorshytten, André och Jonas i tv-studion, svenska tv-tittare som direkt avreagerade sig på SVT:s olika OS-forum (och som Jonas Karlsson till slut tvingades trösta genom att hävda att ett silver ändå är förbaskat bra), och inte minst jag själv och mina vänner i tv-soffan.
Sveriges mest väntade medaljös - Charlotte Kalla
Så otroligt imponerande att hon pallade för trycket och tog det guld som hela Sveriges samlade expertelit var eniga om att hon skulle ta.
Sveriges mest legendariska medaljöser - Lag Anette Norberg
Som sagt, legendstatus!
Sveriges mest rättvisa medalj - André Myhrers brons
Denna gången med hundradelarna på sin sida.
Sveriges största flopp - ojojoj...
Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och kopiera in den inledande texten igen. Det är på så vis ett väldigt märkligt vinter-OS, där Sverige tar sin näst största medaljskörd någonsin, men konkurrensen om den största svenska floppen ändå är så fruktansvärt hård!
Men ska jag välja ut något, så får nog ändå Helena Jonsson och ACO bära de största dumstrutarna. Vad i hela friden var det för sätt?! Få svenska folket att inför OS tro att Sverige regerar damskidskyttet, för att sedan falla igenom så totalt när det verkligen blev skarpt läge! Nej, det är tydligen Björn Ferry som regerar.
Summa sumarum:
Oj, vad långt det känns till Sotji 2014...
-I Turin tog de svenska sprintherrarna två guld och ett brons, sammantaget tre medaljer. I Vancouver lyckades herrarna, med världens bäste sprintåkare Emil Jönsson i spetsen, inte få med sig någon medalj alls.
-Tre Kronor var inför OS regerande mästare. Damkronorna hade som målsättning att fullända sin trestegsraket, som började med brons i Salt Lake City '02 och fortsatte med silver i Turin '06. I Vancouver blev Sverige helt utan hockeymedalj.
-Mästerskapsåkaren Anja Pärson tycktes än en gång ha prickat perfekt form inför ett stort mästerskap. Men en våldsam krasch i störtloppet, i slutet av ett åk som annars av allt att döma hade renderat i ett silver, kom att påverka alla hennes resterande OS-starter, och guldförhoppningar och ljuva minnen från Turin (ett guld och två brons) blev till "bara" ett brons i Vancouver.
-I nya OS-grenen skicross hade Sverige en världscupledarinna i Anna Holmlund och en världscuptvåa i Lars Lewén. Ingen av dem tog sig ens till final.
-Landet Fjärdeplats gjorde inte någon besviken heller i detta OS. De svenska OS-deltagarna lyckades prestera inte mindre än åtta försmädliga, irriterande fjärdeplatser.
Ett dåligt OS för svensk del? Knappast! Allt var inte bättre förr sannerligen inte bättre förr! Hur många andra länder i världen skulle, trots alla dessa misslyckanden från klara medaljhopp, ändå komma hem med 11 (!) medaljer?! Och FEM GULD dessutom?!
Det är sannerligen nya tider för svensk vinteridrott. Turin gav oss historiens bästa svenska vinter-OS. Vancouver gav oss det näst bästa. När skidskyttar, ishockeyspelare och utförsåkare underpresterade gjorde istället den svenska längdskidtruppen den bästa insats en svensk längdskidtrupp någonsin gjort i ett OS. Sju medaljer, tre guld, två silver och två brons. Lag Anette Norberg gav sig själva legendstatus när de försvarade sitt guld från Turin. André Myhrer var världens snabbaste slalomåkare i ett av två åk, och fick det brons han bara var tre hundradelar från i Turin. Björn Ferry överraskade alla, utom sig själv, och knep Sveriges enda guld i skidskyttet. Och Anja, ja hon fick ändå ett brons efter en av OS mest heroiska insatser. Så här kan man också se på det som hände i Vancouver 2010:
Sveriges tyngsta medalj - herrarnas stafettguld
Tre Kronor må ha missat OS allra tyngsta lagtitel. Fint då att Daniel Rickardsson, Johan Olsson, Anders Södergren och Marcus Hellner knep OS näst tyngsta!
Sveriges mest värda medaljör - Anders Södergren
Att Södergren fick guld är så stort och rättvist, så det hade kunnat bytas ut mot samtliga övriga svenska medaljer. Men den mest gripande scenen i detta OS var ändå när Södergren, efter att ha åkt i mål som lycklig tia i dubbeljakten, anslöt sig till Hellner och Olsson, som han hjälpt till medalj, och de tre förenades i en stor kram.
Sveriges mest värda medaljös - Anja Pärson
Kommentar överflödig.
Sveriges mest överlägsna insats - stafettlaget
Inte en norrman i sikte! Håll i hatten, Odd-Björn! Och vi ska inte glömma att det var samma herrar som bäddade för svensk succé i dubbeljakten.
Sveriges mest överraskande medaljör - Björn Ferry
Var tusan kom han ifrån egentligen? Ett utgångsläge 15-talet sekunder sämre än damkollegan Helena Jonsson i jaktstarten. Men det sket väl han i! Han bestämde sig för att åka ikapp täten och slutligen också vinna loppet. Skidskytte är ändå utan tvekan den mest rafflande vintersport som går att beskåda på tv.
Bubblare: Johan Olsson
Sveriges mest överraskande medaljös - Anna Haag
Var tusan kom hon ifrån egentligen? Dubbla silver. En svensk tjej som INTE vek ner sig i en spurt (nåja, inte i en av två i alla fall...)!
Sveriges mest snöpliga medalj - damernas teamsprint-silver
Det var OS kanske märkligaste situation. Två flicksnärtor vid namn Charlotte Kalla och Anna Haag åkte som duracell-kaniner i semin, och förde hela loppet i finalen. Men till slut stod ändå två tyskor högst upp på prispallen. Det var påtagligt hur alla blev förvånade och besvikna över att ett givet guld blev till silver. Jacob och Anders i kommentatorshytten, André och Jonas i tv-studion, svenska tv-tittare som direkt avreagerade sig på SVT:s olika OS-forum (och som Jonas Karlsson till slut tvingades trösta genom att hävda att ett silver ändå är förbaskat bra), och inte minst jag själv och mina vänner i tv-soffan.
Sveriges mest väntade medaljös - Charlotte Kalla
Så otroligt imponerande att hon pallade för trycket och tog det guld som hela Sveriges samlade expertelit var eniga om att hon skulle ta.
Sveriges mest legendariska medaljöser - Lag Anette Norberg
Som sagt, legendstatus!
Sveriges mest rättvisa medalj - André Myhrers brons
Denna gången med hundradelarna på sin sida.
Sveriges största flopp - ojojoj...
Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och kopiera in den inledande texten igen. Det är på så vis ett väldigt märkligt vinter-OS, där Sverige tar sin näst största medaljskörd någonsin, men konkurrensen om den största svenska floppen ändå är så fruktansvärt hård!
Men ska jag välja ut något, så får nog ändå Helena Jonsson och ACO bära de största dumstrutarna. Vad i hela friden var det för sätt?! Få svenska folket att inför OS tro att Sverige regerar damskidskyttet, för att sedan falla igenom så totalt när det verkligen blev skarpt läge! Nej, det är tydligen Björn Ferry som regerar.
Summa sumarum:
Oj, vad långt det känns till Sotji 2014...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)