Såg Chelsea-Liverpool i tisdags. Makalös upplevelse. Champions League när den är som bäst, har Liverpool på ena planhalvan. Det vill jag lova. 2-0 till Liverpool i paus, bl. a. efter en superskön frispark där Aurelio på ett smärtsamt vis avslöjade Cechs dagdrömmande. Men samtidigt hade Chelsea ryckt upp sig efter en makalöst darrig inledning, och i inledningen av andra halvlek tryckte de lite extra på gasen och gick ifatt. 2-2, och eftersom inte Lampard presenterat sig som målskytt ännu så var han ju bara tvungen att stänka dit 3-2 också, med 20 minuter kvar. Definitiv dödsstöt för Liverpool, "king of comebacks". Eller? Inte då. Två snabba, och med åtta minuter kvar levde fortfarande hoppet för vändningarnas lag. Lampard skulle givetvis få sista ordet ändå. 4-4, och locket på för en makalös drabbning.
Så här i efterhand känns det dock som att Chelsea två gånger om bjöd in Liverpool i matchen, för att sedan bara trycka lite på gasen och göra precis vad som behövdes. Men den måste väl ändå kvala in på topp 3 sedda Champions League-matcher.
1. Liverpool-Milan, final 2005
Kanske den mest makalösa match man kommer att ha fått se, när man summerar saker och ting.
2. Chelsea-Manchester United, final 2008
Kanske inte den mest spektakulära av finaler. Men vilket tryck! Och vilken tyngd på spelarnas axlar. I straffläggningen missar först världens bäste, Ronaldo, och sedan, när allt ska avgöras, Chelseakaptenen Terry. Känslan av att det stod så fantastiskt mycket på spel i denna match går knappt att beskriva.
3. Chelsea-Liverpool, kvartsfinal 2/2 2009
Se ovan.
Hemma i Sverige spelas också, om än på en helt annan nivå, elitfotboll. I torsdags fick vi äntligen glädjas åt ÖSKs tre första poäng, första mål och första nolla för säsongen. Efter två snöpliga 1-0-förluster, var det ju nog så skönt. Hade känts ruggigt tungt att ta emot Helsingborg hemma efter tre förluster på de tre första matcherna. Nu kan spelarna slappna av något, och göra sitt bästa för att bjuda på en klang- och jubelföreställning likt de senaste två hemmamatcherna mot Helsingborg. Fast det är ju alldeles självklart, tre nya poäng först och främst!
söndag 19 april 2009
fredag 10 april 2009
Fotbollen tar över
Det går snabbt i svängarna. En säsong har precis tagit slut. En annan har precis börjat. Vi börjar med den som precis har tagit slut.
Till slut blev det alltså för mycket för HV. De lyckades bragdvända mot Timrå i kvartfinalen, tack vare brister i motståndarens material bör tilläggas. De lyckades vända mot Frölunda, tack vare fantastisk hockey och en tokhet Liv. I finalen väntade Färjestad, som haft en närmast otroligt stillsam resa fram dit.
När HV i kvarten ställdes mot det svåraste av de fyra sista slutspelslagen, Timrå, ställdes Färjestad mot det helt klart sämsta lag av alla att ta sig till slutspel, Brynäs. Ett gäng mätta farbröder som var fruktansvärt nöjda bara med att ha tagit sig till slutspel. Resultatet? Färjestad-Brynäs: 4-0.
När HV i semin ställdes mot svårast möjliga motstånd, Frölunda, ställdes Färjestad mot historiens sämsta semifinallag (skulle det till slut visa sig), Skellefteå. Ett gäng mätta farbröder som var fruktansvärt nöjda bara med att ha tagit sig till semi, efter en bragdskräll mot Linköping i kvarten. Resultatet? Färjestad-Skellefteå: 4-0.
Alla hyllade Färjestad som hade fantastiska 8-0 på två matchserier (mot slutspelets kanske två sämsta lag), och målvakten Jonas Gustavsson ansågs i det närmaste oigenomtränglig (trots att han aldrig testats av värdigt motstånd). HV:s chanser i finalen sågades av de allra flesta, för hur i hela världen skulle de lyckas få stopp på ett Färjestad med så pass mycket vila i benen, medan HV fått kämpa sig genom både kvart och semi? Jo, ganska enkelt, visade det sig.
HV vann första matchen hemma i Kinnarps tämligen enkelt, och bjöd sedan upp till bra motstånd i Karlstad, trots förlust. Den stora plumpen kom väl sedan i tredje matchen, i Kinnarps. Men på typiskt HV-manér ryckte laget upp sig, och borde ha vunnit både match fyra och fem i Karlstad, inte minst match fem. Men en gråklädd herre med pipa i munnen ville annat. Återkommer till det. Hur som helst, de slutgiltiga siffrorna i finalserien, 4-1 till Färjestad, var sannerligen alldeles för stora. Det var väldigt många väldigt överrens om. Men nog kan egentligen ingen tycka att det är märkligt att Färjestad gick segrande ur den. Det är klart det avgjorde att Färjestad haft så mycket lättare väg till finalen, det är klart Färjestad hade mer kraft och ork.
En av anledningarna till varför jag har haft så hiskeligt svårt för detta Färjestad, förutom det uppenbara att de varit svensk hockeys dominant under 2000-talet, är att de alltid varit så osympatiska. Stöddiga, självsäkra, buffliga, trångsynta, själviska. Efter att Färjestad i onsdags säkrat guldet, förvandlades helt plötsligt och väldigt oväntat samtliga i och kring laget till hyggliga, ödmjuka gänget. Spelare och ledare blandade guldjubel med noggranna och uppriktiga påpekanden om att HV varit fantastiska motståndare, att denna finalserie minsann hade kunnat sluta hur som helst, att det lika gärna kunde varit HV som stod på vinnarsidan, att Färjestad haft det där lilla extra flytet som behövs. Alla. Verkligen alla som fick aldrig så lite tid i någon slags eter! Utom en... Kvällen tillhörde till stora delar en av svensk hockeys största, som nu hade beslutat att lägga skridskorna på hyllan. Jörgen. Jörgen, han var inte sympatisk. Han var inte ödmjuk. Tyvärr...
En annan ganska så osympatisk figur i denna finalserie kallas för Kuben. Kuben heter egentligen Thomas Andersson och är hockeydomare. Han hade redan en nog så tung uppgift att vinna tillbaka HV-spelarnas och -fansens förtroende, efter att ha dömt en av matcherna i semin mot Frölunda så uppåt väggarna emot HV att han själv skickade ett förlåt-SMS till Kenta dagen efter. Man kan tycka att en domare i det här läget borde akta sig för att göra något liknande mot samma lag igen, åtminstone i samma slutspel. Men inte Kuben, inte. Fylld av pondus stod han för en helgjuten idiotinsats i framför allt den tredje och allra sista perioden i finalserien. I ett läge då HV jagade kvittering, valde han bland annat att ta en offensiv utvisning på Teemu Laine för cross checking (felaktigt), och att döma bort ett mål för HV för spelare i målgården (felaktigt). Det senare domslutet fick timide Davidsson att skälla ut Kuben efter noter!
Men, jag antar att man inte borde vara sämre än spelarna, och försöka lägga domarinsatsen bakom mig.
HV kommer tillbaka med Ward, Ledin och Ersberg (som tar över då Liv drar till Ryssland).
Ett seriesystem ner hände igår något ganska så underhållande. Örebro HC lyckades ta sig upp till semieliten, allsvenskan. Minsann! Man kan ju alltid hoppas att laget står för en bättre insats än stadens elitlag i bandy, vilket i så fall kanske kunde få betyda att de klarar sig kvar, och kan bygga vidare. Men vad skulle egentligen hända om laget tar sig ända upp i Elitserien? HV eller Örebro? Kanske kan bli aktuellt för än man anar...
Det var alltså hockeyn '09.
En annan säsong har alltså precis börjat. Allsvenskan har dragit igång. Örebro tippas av många som ett överraskningslag. Personligen känner jag att om laget står för en lika fin placering i år som förra året, har man gjort det väldigt bra. Men lite trist känns det onekligen att (när ÖSK äntligen har ett lag med ett eget (dessutom underhållande) spel och starka profiler) man ska åka på två 1-0-förluster direkt. Den första, efter att ha fått en felaktigt dömd straff emot sig mot Djurgården. Den andra, efter att bitvis ha spelat ut hetaste guldkandidaten Elfsborg, men åkt på ett skitmål i slutminuterna, en mycket tveksamt godkänt offside-situation. Men så kan det vara. Fortsätter spelet, så kommer segrarna. Definitivt.
Serien om den svenska återupprättelsen har fått ett par tillskott sen senast. Helena Jonsson stod för ett par veckor sedan, för en bragdinsats när hon vann hela världscupen i säsongens sista lopp. En svensk världscupsegrare på skidor. Minsann!
Dessutom fick vi en svensk Europamästare till, i brottningens Johanna Mattsson.
Den svenska återupprättelsen '09
VM-guld - bandy (herrar)
VM-guld - Helena Jonsson (jaktstart)
EM-guld - Johan Wissman (inomhus)
EM-guld - Johanna Mattson (59 kilosklassen)
Total världscupvinnare - Helena Jonsson
Till slut blev det alltså för mycket för HV. De lyckades bragdvända mot Timrå i kvartfinalen, tack vare brister i motståndarens material bör tilläggas. De lyckades vända mot Frölunda, tack vare fantastisk hockey och en tokhet Liv. I finalen väntade Färjestad, som haft en närmast otroligt stillsam resa fram dit.
När HV i kvarten ställdes mot det svåraste av de fyra sista slutspelslagen, Timrå, ställdes Färjestad mot det helt klart sämsta lag av alla att ta sig till slutspel, Brynäs. Ett gäng mätta farbröder som var fruktansvärt nöjda bara med att ha tagit sig till slutspel. Resultatet? Färjestad-Brynäs: 4-0.
När HV i semin ställdes mot svårast möjliga motstånd, Frölunda, ställdes Färjestad mot historiens sämsta semifinallag (skulle det till slut visa sig), Skellefteå. Ett gäng mätta farbröder som var fruktansvärt nöjda bara med att ha tagit sig till semi, efter en bragdskräll mot Linköping i kvarten. Resultatet? Färjestad-Skellefteå: 4-0.
Alla hyllade Färjestad som hade fantastiska 8-0 på två matchserier (mot slutspelets kanske två sämsta lag), och målvakten Jonas Gustavsson ansågs i det närmaste oigenomtränglig (trots att han aldrig testats av värdigt motstånd). HV:s chanser i finalen sågades av de allra flesta, för hur i hela världen skulle de lyckas få stopp på ett Färjestad med så pass mycket vila i benen, medan HV fått kämpa sig genom både kvart och semi? Jo, ganska enkelt, visade det sig.
HV vann första matchen hemma i Kinnarps tämligen enkelt, och bjöd sedan upp till bra motstånd i Karlstad, trots förlust. Den stora plumpen kom väl sedan i tredje matchen, i Kinnarps. Men på typiskt HV-manér ryckte laget upp sig, och borde ha vunnit både match fyra och fem i Karlstad, inte minst match fem. Men en gråklädd herre med pipa i munnen ville annat. Återkommer till det. Hur som helst, de slutgiltiga siffrorna i finalserien, 4-1 till Färjestad, var sannerligen alldeles för stora. Det var väldigt många väldigt överrens om. Men nog kan egentligen ingen tycka att det är märkligt att Färjestad gick segrande ur den. Det är klart det avgjorde att Färjestad haft så mycket lättare väg till finalen, det är klart Färjestad hade mer kraft och ork.
En av anledningarna till varför jag har haft så hiskeligt svårt för detta Färjestad, förutom det uppenbara att de varit svensk hockeys dominant under 2000-talet, är att de alltid varit så osympatiska. Stöddiga, självsäkra, buffliga, trångsynta, själviska. Efter att Färjestad i onsdags säkrat guldet, förvandlades helt plötsligt och väldigt oväntat samtliga i och kring laget till hyggliga, ödmjuka gänget. Spelare och ledare blandade guldjubel med noggranna och uppriktiga påpekanden om att HV varit fantastiska motståndare, att denna finalserie minsann hade kunnat sluta hur som helst, att det lika gärna kunde varit HV som stod på vinnarsidan, att Färjestad haft det där lilla extra flytet som behövs. Alla. Verkligen alla som fick aldrig så lite tid i någon slags eter! Utom en... Kvällen tillhörde till stora delar en av svensk hockeys största, som nu hade beslutat att lägga skridskorna på hyllan. Jörgen. Jörgen, han var inte sympatisk. Han var inte ödmjuk. Tyvärr...
En annan ganska så osympatisk figur i denna finalserie kallas för Kuben. Kuben heter egentligen Thomas Andersson och är hockeydomare. Han hade redan en nog så tung uppgift att vinna tillbaka HV-spelarnas och -fansens förtroende, efter att ha dömt en av matcherna i semin mot Frölunda så uppåt väggarna emot HV att han själv skickade ett förlåt-SMS till Kenta dagen efter. Man kan tycka att en domare i det här läget borde akta sig för att göra något liknande mot samma lag igen, åtminstone i samma slutspel. Men inte Kuben, inte. Fylld av pondus stod han för en helgjuten idiotinsats i framför allt den tredje och allra sista perioden i finalserien. I ett läge då HV jagade kvittering, valde han bland annat att ta en offensiv utvisning på Teemu Laine för cross checking (felaktigt), och att döma bort ett mål för HV för spelare i målgården (felaktigt). Det senare domslutet fick timide Davidsson att skälla ut Kuben efter noter!
Men, jag antar att man inte borde vara sämre än spelarna, och försöka lägga domarinsatsen bakom mig.
HV kommer tillbaka med Ward, Ledin och Ersberg (som tar över då Liv drar till Ryssland).
Ett seriesystem ner hände igår något ganska så underhållande. Örebro HC lyckades ta sig upp till semieliten, allsvenskan. Minsann! Man kan ju alltid hoppas att laget står för en bättre insats än stadens elitlag i bandy, vilket i så fall kanske kunde få betyda att de klarar sig kvar, och kan bygga vidare. Men vad skulle egentligen hända om laget tar sig ända upp i Elitserien? HV eller Örebro? Kanske kan bli aktuellt för än man anar...
Det var alltså hockeyn '09.
En annan säsong har alltså precis börjat. Allsvenskan har dragit igång. Örebro tippas av många som ett överraskningslag. Personligen känner jag att om laget står för en lika fin placering i år som förra året, har man gjort det väldigt bra. Men lite trist känns det onekligen att (när ÖSK äntligen har ett lag med ett eget (dessutom underhållande) spel och starka profiler) man ska åka på två 1-0-förluster direkt. Den första, efter att ha fått en felaktigt dömd straff emot sig mot Djurgården. Den andra, efter att bitvis ha spelat ut hetaste guldkandidaten Elfsborg, men åkt på ett skitmål i slutminuterna, en mycket tveksamt godkänt offside-situation. Men så kan det vara. Fortsätter spelet, så kommer segrarna. Definitivt.
Serien om den svenska återupprättelsen har fått ett par tillskott sen senast. Helena Jonsson stod för ett par veckor sedan, för en bragdinsats när hon vann hela världscupen i säsongens sista lopp. En svensk världscupsegrare på skidor. Minsann!
Dessutom fick vi en svensk Europamästare till, i brottningens Johanna Mattsson.
Den svenska återupprättelsen '09
VM-guld - bandy (herrar)
VM-guld - Helena Jonsson (jaktstart)
EM-guld - Johan Wissman (inomhus)
EM-guld - Johanna Mattson (59 kilosklassen)
Total världscupvinnare - Helena Jonsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)